llfotionrr i Första kammaren, Nr 26. 23 andra frukter och bär. En sådan utveckling framstår fran här antagna utgångspunkter såsom gynnsam. Även en annan invändning har emellertid framförts gentemot rabarberns användning vid vinframställningen. Enligt gällande lagstiftning förstäs med vin varje genom alkoholisk jäsning framställd dryck, som är tillverkad av saft, pressad av druvor, bär eller frukt eller andra växtdelar och som håller mer än två och en fjärdedels -men ej mer än tjugotvä volymprocent alkohol. Det har framhållits, att lagstiftarens mening med denna definition mäste anses hava varit, att en produkt av alkoholisk jäsning, för att kunna betecknas som vin, skall hava uppstått genom förjäsning av själva den växtsaft, som kan vara i fråga, men icke av nagot annat vid jäsningen till äventyrs tillsatt medel. En förjäsning av rabarbersaft ger emellertid icke till resultat en dryck, som fyller de av lagstiftaren uppställda kraven på ett vin. Därtill är nämligen rabarberns sockerhalt alltför ringa, endast 3-3,5 gram per liter saft, vilket efter förjäsning ger en alkoholhalt av på sin höjd o,2 volymprocent. Det som förjäses vid användningen av rabarber för vinframställning är säledes i huvudsak alls icke växtsaften utan det socker, som utifrän tillsatts denna. En dryck framställd genom alkoholisk jäsning av sockerlag är, så snart den innehäller över två. och en fjärdedels volymprocent alkohol, att anse säsom en spritdryck, oavsett huruvida det för sockrets lösning använda vattnet innehällit eller saknat de för rabarbern specifika beståndsdelarna. För att vin i lagstiftningens mening skall kunna anses föreligga mäste enligt denna uppfattning krävas, att den använda växtsaften utan tillsats av främmande ämne vid förjäsning lämnar en produkt med en alkoholhalt av lägst två. och en fjärdedels volymprocent. Vikten av dessa anmärkningar mot rabarberns tjänlighet som rävara vid vinframställning skall här icke närmare diskuteras. Tyngst torde emellertid från här föreliggande utgångspunkter det förhållandet få. anses väga, att en vintillverkning med rabarber som väsentlig rävara näppeligen kan anses i nämnvärd utsträckning främja det för vinframställningen här ovan angivna syftet. I jämförelse med betydelsen av ökade avsättningsmöjligheter för exempelvis äpplen samt trädgärds- och skogsbär framstär angelägenheten av en ökad rabarberodling som tämligen oväsentlig. Nägot ekonomiskt intresse av större räckvidd torde rabarberodlingens främjande näppeligen kunna anses utgöra, och bärigheten av denna odling torde, bortsett från de fall, dä odling anlagts med särskild tanke på försäljning till vintillverkare, vara ganska oberoende av den avsättning, som kan komma i fräga för vinframställning. Rabarber i tillräcklig myckenhet för att lämna rävara till hela 1933 ärs konsumtion av svenska viner skulle kunna odlas på en areal av cza 10 tunnland. ' Da det för rabarberodling erforderliga kapitalbehovet är synnerligen ringa, torde heller inga avsevärda förluster behöva inträffa i de fall, då en övergång till annan råvara vid vinframställning möjligen skulle medföra sådan odlings upphörande eller begränsning. Dessa detaljer ifräga om rabarberns lämplighet
