Motioner i Första kammaren, Nr 121. 3 Nr 121. Av hen- Tham, Vollrath, och herr Larsson, Sam, om rätt for justitiercïd och regeringsråd att mottaga uppdrag såsom skiljeman. I vårt land har sedan länge i stor utsträckning förekommit att råttstvister, i stället för att underkastas bedömande av de allmänna domstolarna, genom skiljeavtal hånskjutas till avgörande av skiljeman. Att skiljemannaförfarandet anlitas för lösning av en tvist kan bero av olika anledningar. Ej sällan söka parterna. på detta sätt tillförsäkra sig ett i särskild grad sakkunnigt bedömande av tvistefrågan. Det händer sålunda t. ex. att i skiljeavtal rörande tvister av teknisk eller kommersiell art bestämmes, att till skiljemän skola utses personer, vilka äro speciellt sakkunniga inom området. För att tillförsäkra sig att erforderlig sakkunskap - såväl juridisk som teknisk - blir behörigen företrädd inom skiljenämnden överenskomma parterna ofta att hela skiljenämnden skall utses av ett särskilt för sådant ändamål bildat organ såsom Sveriges teknisktindustriella skiljedomsinstitut. Den vanligaste grunden för skiljeavtalet är dock säkerligen en önskan att vinna ett snabbare avgörande än som står till buds genom det vanliga rättegångsförfarandet. En viktig förutsättning för att skiljedomsinstitutet kunnat nå en sådan utbredning och vinna ett sådant förtroende som fallet är hos oss har otvivelaktigt varit att staten redan tidigt visat sitt intresse för denna form av råttsskipning genom att i lag skapa fasta normer för dess utövande. Även i andra hänseenden har genom lagstiftningen givits stöd åt detta institut. Staten lämnar till en början sitt bistånd till skiljeavtals förverkligande, därest ena parten skulle söka undandraga sig sina genom skiljeavtalet åtagna förpliktelser att medverka till åstadkommande av en giltig skiljedom. En på ett giltigt skiljeavtal grundad skiljedom medför vidare samma rättsverkningar, som tillkomma en av domstol meddelad dom. Sålunda ställer staten sina exekutiva myndigheter till förfogande för skiljedomens verkställande, och ett rättegångsförfarande får ej inledas angående den genom skiljedomen avgjorda tvisten, såvida ej något formfel blivit begånget. Syftet med den nya lag om skiljemån, som tillkom år 1929, var framför allt att skapa större garantier för rättssäkerheten på detta område än dem som förut gällande lagstiftning erbjöd. Det ansågs vara ett statsintresse att genom att öka kravet på sakkunskap och ovåld hos skiljedomare bereda. ökad säkerhet för att dessa i sina domslut skulle komma till materiellt riktiga resultat. Med den ståndpunkt, som sålunda ligger till grund för den nya skiljemannalagen, synes icke stå väl överens att bibehålla den år 1926 införda ovillkorliga föreskriften, att med justitieråds- och regeringsrådsämbete ej må förenas uppdrag såsom skiljeman. Väl är det sant att ur andra synpunkter än av hänsyn till skiljemannainstitutets bästa beaktansvärda skäl kunna åberopas mot att
