torde jämväl vissa ämnesmoment, som för närvarande ingå i kristendomsundervisningen å det högsta gymnasiestadiet, böra inrymmas. Självklart är ock, att latin bör vara obligatoriskt på latinlinjen, liksom matematik på reallinjen. Det fjärde obligatoriska ämnet måste, synes det utskottet, vara ett främmande levande språk. Härtill skulle så, enligt vad nyss sagts, komma ytterligare tre ämnen, samtliga genom fria tillval.»
Vid förevarande punkt hade reservationer avgivits av, utom andra,
1) herrar A. Dahl, K. J. Ekman, J. B. Johansson, E. A. Lundell, C. Lindskog, A. T. A. Wallerius och O. S. Holmdahl samt fröken B. Wellin, vilka ansett, att sammanjämkning bort företagas sålunda, att utskottet föresloge, att å sid. 87 i utskottets utlåtande efter det stycke, som slutade med orden »gymnasiet genomsnittliga», bleve infört följande:
»Utskottet vill emellertid uttala den meningen, att undervisningsplanen för gymnasiet så bestämmes, att kristendomen genomgående bibehålles bland de obligatoriska ämnena, därvid må kunna vidtagas sådan anordning, att kristendomskunskap ej obligatoriskt ingår såsom ämne i studentexamen»;
2) herr J. Bergman, som på i denna reservation anförda skäl ansett, att sammanjämkning bort företagas sålunda, att utskottet föresloge, att å sid. 87 i utskottets utlåtande efter det stycke, som slutade med orden »gymnasiet genomsnittliga», bleve infört följande:
»Utskottet vill emellertid uttala den meningen, att undervisningsplanen för gymnasiet så bestämmes, att ämnet kristendom genomgående bibehålles bland de obligatoriska ämnena, varvid dock må kunna vidtagas sådan anordning, att kristendomskunskap ej obligatoriskt ingår såsom ämne i studentexamen.»
Herrar K. V. Rydén, Olof Olsson, Oscar Olsson, I. H. E. Pauli, P. C. Jonsson, R. Wagnsson och I. E. B. Englund hade anhållit att få antecknat, att de under utskottets överläggning om sammanjämkning av kamrarnas beslut i de under II: 1:o) och 2:o) omnämnda frågorna företrätt den meningen, att av konstitutionella skäl någon sammanjämkning icke bort äga rum.
Herr Olsson, Olof: Herr talman! Paragraf 63 i riksdagsordningen stadgar, att för den händelse kamrarna stanna i olika beslut, skall vederbörande utskott söka att sammanjämka de olika meningarna — såvida möjligt är, som det står. Vi ha nu att fatta ståndpunkt till en sådan sammanjämkning, men innan jag går att i ett sammanhang beröra de båda punkter, som här föreligga, anser jag mig på grund av vad som förekom i utskottet böra göra ett par rätt banala anmärkningar.
Den första är denna, att besluten ju vanligtvis inte bestå bara av klämmar utan också av motiveringar. Och dessa motiveringar och klämmar stå i ett sådant inbördes sammanhang, att klämmarna inte peka åt ett håll och motiveringarna åt ett annat. Men motiveringarna ha aldrig fått spela en självständig roll vid sidan av klämmarna. Klämmarna äro huvudsaken, och motiveringarna spela endast rollen att belysa klämmarna. När det därför i paragraf 63 står, att vederbörande utskott skall söka sammanjämka de olika meningarna, betyder detta inte någonting annat än att sammanjämka de olika klämmarna — naturligtvis med ledning av vad som kan stå i motiveringarna. Och denna motiveringarnas osjälvständiga roll har fastslagits av praxis. De ha ytterst sällan varit föremål för sammanjämkning. De ha stympats, när kamrarna varit oense om dem på olika punkter, och när kamrarna varit alldeles oense, ha de fallit bort.
Den andra anmärkningen är den, att sammanjämkning inte kan ske, för den händelse kamrarnas beslut inte äro positiva, d. v. s. för den händelse
