Motioner 1 Andra kammaren, Nr 134. 3 Nr 134. Av herr Staxäng m. fl., om anslag till effektivisering av Bohusläns företagareförenings verksamhet, m. m, Huvudnäringarna i Bohuslän ha intill år 1930 varit jordbruk, fiske och stenindustri. Den sistnämnda industrien har varit förlagd till mellersta och norra Bohuslän, närmare bestämt till ett kustområde, vilket begränsas av Gullmarsfjorden i söder och av ldefjorden i norr. Stenindustrien började taga fart -i mitten på 1800-talet. Redan från början blev brytningen av de mäktiga granitfyndigheterna i Bohuslän mycket beroende på efterfrågan av stenprodukter i utlandet. Lågkonjunkturerna i denna industri samma-nfalla också i regel med tiderna för minskad efterfrågan i utlandet av stenprodukter och då särskilt av gatsten. De förut inträffade lågkonjunkturerna ha emellertid följts av markerade högkonjunkturer. Intill år 1930 var den svenska stenindustrien stadd i utveckling. Efter världskrigets utbrott i augusti 1914 vidtogos visserligen efter hand produktionsinskränkningar, så att i slutet av år 1915 all stentillverkning praktiskt taget upphört. Dessa omfattande produktionsinskränkningar föranledde statsmakterna att anvisa medel för sysselsättning av de arbetslösa stenarbetarna vid väg- och fiskehamnsbyggnader samt för att utvidga den inhemska marknaden av gatsten. Efter världskrigets slut år 1918 började emellertid exporten att komma i gång. Under år 1929 exporterades 1,031,207 ton granitprodukter till ett värde av i runt tal 26 miljoner kronor. Under 1939 hade exporten nedgått till 133,426 ton med ett värde av -i runt tal 6,200,000 kronor. Därefter har exporten ytterligare nedgått, men vi kunna icke angiva några exakta siffror senare än för år 1939. Denna beklagliga minskning av exporten å granitprodukter har medfört en oerhörd minskning av antalet arbetare inom stenindustrien. Den 1 januari 1929 voro i Bohuslän 8,026 arbetare sysselsatta vid stenindustriella anläggningar. Den 1 januari 1939 hade arbetarnas antal minskat till 3,379." Den 1 januari 1942 hade arbetarnas antal ytterligare minskat och torde i Bohuslän vara omkring 1,500 man, varav 999 man arbeta inom gatstensindustrien. Från år 1929 intill år 1942 har sålunda arbetareantalet inom stenindustriområdet i Bohuslän minskat med över 80 procent. Därtill kommer att många jordbrukare förlorat inkomsten av stenkörslor och berglegor. Denna våldsamma minskning av arbetstillfällen inom den bohuslänska stenindustrien ha medfört betydande svårigheter för de anställda själva och för kommunerna. Svårigheterna äro särskilt kännbara därför att de koncentrerats till ett förhållandevis litet område av länet, inom vilket område inga andra näringar av större betydelse finnas. De antydda förhållandena ha sålunda bland annat medfört en stark utflyttning från
