Sida:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu/481

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motioner i Andra kammaren, Nr 185. 3 Nr 185. Av fröken Andersson, om viss utsträckning av rätten till barnavdrag i bes1cattningsavseende- De olyckor, som drabbat framför allt vårt östra grannland, ha givit upphov till en omfattande frivillig hjälpverksamhet. Den s. k. fadderbarnsinstitutionen har möjliggjort, att ett stort antal barn från Finland beretts tillfälle att vistas här i landet under tillräckligt lång tid för att återvinna vad de genom umbäranden förlorat. Verksamheten ha-r finansierats på flera vägar. Ä ena sidan ha enskilda eller juridiska personer lämnat kontanta bidrag, vilka använts för att betala kostnaderna för barnens inackordering hos annan än givaren. Å andra sidan ha enskilda personer mottagit barn i sitt hem och därvid själva påtagit sig att svara för barnens underhåll och vård. Samtliga dessa gåvor vila på ett åtagande att under bestämd tid lämna visst belopp för ändamålet eller att svara för barnens vårdkostnader. Enligt gällande skattelagstiftning äger skattskyldig ej rätt till avdrag för periodiskt understöd, som utgår till person tillhörande givarens hushåll. Då en skattskyldig på egen bekostnad mottager ett fadderbarn i sitt hushåll, äger han alltså ej rätt till avdrag för periodiskt understöd enligt 46 § kommunalskattelagen för* de utgifter, han åsamkar sig på grund av det gjorda åtagandet. , Det torde även vara tvivel underkastat, om juridisk person äger rätt att verkställa avdrag vid inkomsttaxeringen för medel som anslagits till de organisationer, vilka omhänderhava ifrågavarande hjälpverksamhet. Det måste emellertid ligga i samhällets intresse att på allt sätt underlätta denna verksamhet, då det måhända eljest skulle bliva nödvändigt att genom det allmännas försorg lösa denna fråga, som för vårt land måste betraktas som en humanitär plikt. Under sådana förhållanden och då många av de skattskyldiga, som påtaga sig de med denna hjälpverksamhet förenade utgifterna, otvivelaktigt i följd härav få sin skatteförmåga minskad, ofta i ganska hög grad, är det angeläget, att de i lämplig form erhålla en med ifrågavarande utgifter svarande lättnad i sin beskattning. Den nuvarande skärpta beskattningen liksom även kravet på såväl fysiska som juridiska personer att i mån av förmåga teckna bidrag å statslånen vållar helt naturligt svårigheter för medborgarna att avstå medel för att bl. a. stödja hjälpen åt i första hand vårt broderfolk Finlands nödlidande barn. I detta speciella fall finnes det mycket stora möjligheter att utöva kontroll över, att de skattskyldiga icke missbruka de bestämmelser i skattelindrande syfte, som kunna komma att införas.