4 Motioner i Andra kammaren, Nr 185. Kostnaderna för underhåll av ett barn ha fastställts till 30 kronor i månaden. För den händelse fadderbarn mottagits som medlem av givarens hushåll, bör denne alltså kunna vid taxering medgivas ett avdrag motsvarande vad han skulle erhållit i ortsavdrag för eget barn under den tid bidraget utgår. Vid kortare tid än ett år bör avdrag medgivas med 1/12 för varje månad, som givaren i sitt hushåll .omhänderhar fadderbarn. Beträffande gåva från juridisk person torde det även vara skäligt att medgiva avdrag med det belopp, som överlämnats till någon av de tidigare omnämnda organisationerna. För den händelse bidrag lämnas genom att särskild barnpension upprättats eller barn utackorderas i andra hem, torde avdrag böra medgivas med det belopp, vartill kostnaderna för inackordering av barnen i dylika fall beräknas uppgå. - Den för Finlands barn påbörjade fadderbarnsverksamheten aktualiserar frågan, huruvida icke motsvarande verksamhet skulle kunna igångsättas även för svenska barn. Många familjeförsörjare finnas i vårt land, som ha stora svårigheter att själva förse sina barn med det nödvändigaste i fråga om föda och kläder. I vissa kommuner, som drabbats av arbetslöshet eller där skatteunderlaget av någon anledning är synnerligen svagt, föreligga stora svårigheter att genom kommunal hjälpverksamhet lätta de ekonomiska bekymren för barnen inom dessa områden. En fadderbarnsverksarnhet till förmån även för svenska barn torde vara möjlig att åstadkomma. I samråd med Röda Korset och Rädda Barnen skulle en sådan svensk fadderbarnsorganisation kunna byggas upp. För den händelse gåvor härtill vore avdragsgilla vid inkomsttaxeringen skulle intresset för sådan hjälp givetvis erhålla ytterligare stimulans. Eftersom det även här bör vara fråga om att bevilja avdragsrätt i beskattningishänseende för bindande åtaganden att under viss tid, helt eller delvis, ansvara för barns försörjning, borde samma avdragsregler införas som ovan föreslås beträffande bidrag till finska barn. Fördelarna med ett sådant system äro många. Det skulle sålunda bidraga till att höja dessa barns levnadsstandard och medverka till att förbättra deras framtida livsduglighet. Det allmänna skulle befrias från kostnader, som avsevärt överstiga de minskade skatteintäkter, som bleve följden av avdragsrätten. Hjälpverksamheten finge mera personlig karaktär och skulle därmed giva ökad betoning åt det rent mänskliga i denna verksamhet. Vad som skulle kunna anföras emot att bidrag till sådan verksamhet bleve avdragsgilla vid taxeringen är, att den skattskyldige ej bör ha möjlighet att minska sitt beskattningsbara belopp, vilket särskilt från de högre inkomstskikten kan medföra en minskning av skatteintäkterna. Kommunernas skatteunderlag skulle visserligen minskas, såvida bidragen överlämnas till personer bosatta inom annan kommun än givarens. För att förhindra en sådan menllg inverkan för kommunerna kan ifrågasättas, huruvida icke bidragen borde vara avdragsgilla endast vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
