avseende utmärker propositionen, går stick i stäv emot den allmänna strävan till humanisering man hittills kunnat glädja sig åt i vårt land.
4. I de nya reglerna om verkan av återfall i brott stadgas nu också:
'Utländsk straffdom må tillmätas samma verkan som svensk.'
Man har motiverat detta stadgande med behovet att kunna ådöma t. ex. en
amerikansk gangster, som kommer hit och begår brott, ett strängt straff
såsom för återfall i brott. Men det finns nog närmare till hands liggande
exempel, varmed man lätt skulle kunna visa, att den ifrågavarande regeln är
olämplig och kan verka omänskligt. Visserligen stadgas allenast, att den utländska
domen må tillmätas samma verkan som svensk, den svenska domaren har
alltså frihet i valet. Men vare sig han tillmäter den utländska straffdomen
återfallsverkan eller icke, kan han komma i ett penibelt val. Tidpunkten just
nu synes föga lämplig för att låta den svenska rättskipningen på det
föreslagna sättet influeras av utländska straffdomar av mer eller mindre dubiös
karaktär.
5. Såsom förut nämnts har förslaget infört åtskilliga nya brott. Här
åsyftas icke de nya brottsbenämningarna 'häleri', 'svindleri', 'ockerpantning'
o. s. v. utan att vissa förut icke straffbara förfaranden nu ha kriminaliserats.
Såsom exempel må nämnas:
a) Förut har bestraffats, om någon köpt tjuvgods – klart och enkelt! Nu bestraffas också på samma sätt den som köpt gods, vilket är frånhänt någon genom 'brott' i största allmänhet. Likaså skall bestraffas, om någon med sådan sak 'tager befattning, ägnad att försvåra sakens återställande'. Straffet är straffarbete i högst två år, eller vid 'grovt' brott straffarbete i högst fyra år.
Det är ganska svårt att se vart det kan leda att införa sådana 'påhittade' brott, varom någon kunskap icke torde ingå i det allmänna medvetandet. Rent teoretiskt låter sig kanske det nya straffstadgandet försvaras. Men man efterlyser det av praktiken ådagalagda behovet.
b) Nytt brott är också det förut omnämnda s. k. bedrägliga beteendet, särskilt därutinnan att brottet anses begånget vare sig någon person därav blir vilseledd eller icke. Förut har en förutsättning för bedrägeri just varit, att den som tillskyndats förlusten blivit på något sätt vilseledd. Brottet avser t. ex. ett sådant fall, att några ungdomar smita in under ett cirkustält för att gratis se på cirkus. – Naturligtvis är det illa gjort, men vi ha ju ändå hittills kunnat reda oss utan denna nya strafflagsparagraf.
Också i andra fall än nu nämnts ha 'nya' brott framkonstruerats, varom man i varje fall kan säga, att icke någon framställning gjorts från riksdagen till Kungl. Maj:t. I somliga fall ha de sakkunniga uppenbarligen träffat rätt, så t. ex. beträffande det nya brottet 'ockerpantning' (att någon tar emot falsk handling som pant, för att använda som påtryckningsmedel), men i andra fall måste man ofta ställa sig frågande till vilket behov, som föranlett det nya brottets införande. Utskottet förklarar det vara i full överensstämmelse med utvecklingens krav att det straffbara området utsträckts till 'nya former för
oredlig förvärvsverksamhet'. I den mån fråga är om verklig
