'förvärvsverksamhet', må detta gillande vara befogat, men så kunna dock ej betecknas de nya, lindrigaste kategorierna av förmögenhetsbrotten.
Vad utskottet anfört i sammanhang med eftergift av åtal är i detta sammanhang av intresse. Utskottet konstaterar, att någon lösning av denna viktiga fråga icke föreligger. Den har emellertid uppenbarligen fått ökad aktualitet just genom den utsträckning av det straffbara området som propositionen innebär. Framför allt, säger utskottet med rätta, synes straffbeläggandet av försök till snatteri och liknande lindriga brott som komplement
kräva införandet av en vidgad möjlighet att underlåta allmänt åtal och i stället anlita andra åtgärder för den felandes tillrättaförande. Utskottet anser det beträffande ungdom i många fall lämpligare att barnavårdsmyndigheterna få taga hand om dessa fall. Utskottet understryker, att också intagande i skyddshem i många fall vore en onödig stark reaktion med anledning av 'brottet'. Det kan i många fall vara tillräckligt med en strängare eftersyn i hem eller skola etc.
Allt vad utskottet sålunda riktigt anfört synes mig innefatta en indirekt kritik emot den nu införda ordningen, enligt vilken en mängd småförseelser, jämte försök därtill, kriminaliseras. Utskottets önskan att de uppenbara nackdelarna med denna nya ordning åtminstone i någon mån neutraliseras, genom att åklagarna få rätt att underlåta åtal, synes synnerligen välgrundad. Även när äldre personer begått dylika bagatellförseelser, bör f. ö. åtalseftergift möjliggöras. Jag kan emellertid icke finna det riktigt att först godkänna införandet i strafflagen av diverse nya straffbestämmelser och härefter begära en ny lag, som skall neutralisera de förutsedda skadeverkningarna av den antagna lagen. Bättre synes vara att icke antaga de nya straffbestämmelserna.
Efter vad jag sålunda anfört får jag sammanfattningsvis anföra: l så många
avseenden synes mig allvarliga invändningar kunna resas mot propositionen
eller tveksamhet råda om de föreslagna lagarnas nytta och lämplighet, att det
icke låter sig göra att söka nå erforderlig förbättring genom särskilda
ändringsyrkanden i enskilda punkter. Jag får därför härmed hemställa,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 4."
B) beträffande särskilda stadganden i förslaget till lag om ändring i vissa delar av strafflagen:
1:o) vid 18 kap;
av herr Gezelius,
vilken bl. a. på av departementschefen anförda skäl ansett, att straffbestämmelsen rörande utnyttjande av spådom, signeri och annan vidskepelse i vinningssyfte icke nu borde upphävas och att sålunda det stycke å sid. 26 i utskottets motivering, som börjar med orden "Beträffande bestämmelsen om" och slutar med orden "om ändring av strafflagen", bort utgå,
