4 Riksdagens skrivelse Nr 229. o kommit att vid sidan av driftkrediten ställa till förfogande primärlån, samtidigt som verksamheten utvidgats till att omfatta även större jordbruk. I andra hänseenden ha de av statsmakterna uppdragna gränserna för verksamheten visat sig vara alltför snäva eller mindre ändamålsenliga. Till följd av inlåningens och kreditgivningens ökning har behov framträtt av vissa ytterligare föreskrifter, vilka till insättarnas trygghet pläga meddelas beträffande banker och sparbanker. De viktigaste av de spörsmål, som upptagits vid författningsrevisionen, ha varit en noggrannare avgränsning av rörelsens uppgifter, reglering av inlåningsrätten och kreditgivningen samt rationalisering av bestämmelserna om andelsteckning. En fastare ledning av och ett ökat inflytande på rörelsen från topporganets sida ha ävenledes eftersträvats i syfte att ernå större enhetlighet och stadga i verksamheten. Den överarbetning av den nu gällande jordbrukskasselagstiftningen, som sålunda kommit till stånd, gör, såsom i propositionen framhålles, icke anspråk på att vara en slutgiltig lösning av grunderna för jordbrukskasserörelsen. Den föreslagna lagstiftningen innebär dock enligt riksdagens mening ett framsteg och synes även skapa lämpliga gränser för rörelsens verksamhet med hänsyn till numera inträdda förhållanden. Då ett genomförande av förslaget säkerligen är ägnat att befordra en sund utveckling av rörelsen, synes förslaget böra läggas till grund för lagstiftning. Ehuru riksdagen i huvudsak godkänt författningsförslagen, har riksdagen dock i en del hänseenden ansett sig böra göra vissa uttalanden av huvudsakligen principiell innebörd, vilka enligt riksdagens mening böra vara vägledande vid tillämpningen av de olika föreskrifterna. Vad först beträffar jordbrukskasserörelsens allmänna uppgif ter innebär förslaget till § 1 i förordningen om jordbrukets kreditkassor, att dessa skola ha till ändamål att tillgodose jordbrukets kreditbehov, i första hand dess behov av driftkredit. Den nuvarande begränsningen till att avse mindre jordbruk skulle sålunda slopas, varigenom det faktiskt inträdda läget skulle godtagas. Riksdagen finner ej anledning motsätta sig den hämtinnan föreslagna ändringen. Inom bankoutskottet har ifrågasatts, huruvida icke i lagtexten borde direkt utsägas, att kredit skall utlämnas för jordbruksändamål. Därigenom skulle ett tydligare uttryck givas åt arten av de krediter, som rörelsen har att tillhandahålla. Då föreskriftens avfattning enligt Kungl. Maj:ts förslag måste anses utesluta, att jordbrukskassa tillhandahåller krediter för affärsverksamhet, har emellertid något förtydligande av ifrågavarande stadgande icke ansetts erforderligt. Med föreskriften att rörelsen i sin kreditgivning skall i första hand tillgodose behovet av driftkredit har avsetts att understryka rörelsens huvuduppgift. Anledningarna till att kasserörelsen så avsevärt ökat sin primärlånegivning under de senare åren ha av jordbrukskasseutredningen uppgivits vara att det i vissa fall ansetts önskvärt, att en och samma långivare tillgodoser låntagarens hela kreditbehov, såväl den primära som driftkrediten. att innehav av botteninteckningar ansetts utgöra en god grundval för kassornas inlåning samt att jordbrukarna själva ofta funnit förmånligast att placera sina botten
