Sida:Rd 1942 C 36 14 Riksdagens skrivelser och förordnanden nr 1 489.djvu/667

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Riksdagens skrivelse Nr 374. 11 att erinra mot den föreslagna löneställningen, innebärande förordnande på viss tid, högst sex år, med en lön av 24,000 kronor. kke heller har riksdagen något att erinra emot förslaget rörande förläggande av de operativa detaljförberedelserna för fflygvapnets del till flygstaben. Denna anordning innebär i själva verket ett fullföljande av vad som i praktiken under senare tid på grund av erfarenheter under beredskapstiden kommit att tillämpas. Att flygvapnet i nämnda hänseende får intaga en i stort sett liknande ställning som marinen synes endast vara naturligt. Riksdagen har emellertid haft att taga ställning även till vissa motionsvis framställda yrkanden om att det operativa förberedelsearbetet jämväl för arméns räkning skulle i motsvarande omfattning decentraliseras till arméstaben. Nämnda yrkanden stödja sig i sin tur på en uppfattning som under propositionsarbetet hävdats från flera håll, bland annat av cheferna för första och andra arméfördelningarna samt av 1942 års försvarsberedning. Såsom av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår utgör frågan om sättet för utförandet av det operativa förberedelsearbetet ett spörsmål, som varit och är föremål för synnerligen delade meningar. Mot varandra stå två principiellt renodlade linjer. Den ena av dessa linjer innebär, att allt operativt krigsförberedelsearbete för samtliga försvarsgrenar bör centraliseras till försvarsstaben. I detta alternativ måste i försvarsstaben ingå alla de avdelningar, som för delolika försvarsgrenarna erfordras för det operativa krigsförberedelsearbetets detaljutformning, vilket för arméns del skulle innebära, att i försvarsstaben måste ingå operationsavdelning, organisationsavdelning, utrustningsavdelning och underhållsavdelning. Den andra av de renodlade linjerna innebär, att det operativa krigsförberedelsearbetet för varje försvarsgren decentraliseras till respektive försvarsgrensstaber. I detta alternativ måste samtliga avdelningar för det operativa planläggningsarbetet överföras till försvarsgrenlsstaberna; för arméns vidkommande sålunda till arméstaben. Mellan de nämnda två renodlade linjerna för lösningen av frågan om det operativa förberedelsearbetets ordnande finnas vissa lösningar, som innebära större eller mindre avsteg från dem bägge. En sådan lösning är den i propositionen framlagda. Propositionens förslag ansluter sig för arméns .vid- kommande i huvudsak till den nu gällande organisationen. Sålunda avses ledningen av det operativa förberedelsearbetet för armén alltjämt skola äga rum inom försvarsstaben och icke inom arméstaben. Därvid förutsättes, att visst detaljarbete enligt försvarsstabens anvisningar skall äga rum i militärbefälsstaberna. Emellertid har departementschefen föreslagit, att chefen för armén skall tilläggas viss inspektionsrätt beträffande underställda myndigheters krigsförberedelsearbete och befogenhet att på grund av gjorda. iakttagelser göra erforderliga framställningar till överbefälhavaren. Organisationsavdelningen föreslås alltjämt skola bibehållas inom arméstaben, i vilken jämväl en utrustningsavdelning skall ingå. Att vissa erinringar kunna göras emot den sålunda framlagda lösningen av förevarande problem, finner riksdagen otvivelaktigt. Till en början är skillnaden mellan de olika försvarsgrenarna i fråga om förberedelsearbetets be