5 Riksdagens skrivelse Nr 408. införande av en sådan vidgad avgångsskyldighet., Emellertid vill riksdagen i detta sammanhang erinra om att konstitutionsutskottet i avgivet memorial nr 18, vilket av riksdagen godkänts, föreslagit, att en utredning rörande omarbetande av de grundlagsstadganden som reglera hithörande förhållanden skall komma till stånd. Ehuru sålunda rättsliga hinder icke synas föreligga mot vidtagandc av åtgärder i den riktning som i propositionen föreslagits, böra dock f- såsom av det föregående framgår - dylika åtgärder enligt riksdagens mening icke erhålla större räckvidd än som är strängt nödvändigt. Grundsatsen om ämbetsmännens oavsättlighet måste nämligen anses vara av väsentlig betydelse för upprätthållandet av deras självständighet och oberoende. Med hänsyn därtill kan riksdagen icke dela den motionsvis framförda uppfattningen, att införandet av bestämmelser om vidgad avgångsskyldighet för vissa beställningshavare inom försvarsväsendet måste föranleda till att en motsvarande skyldighet ålägges jämväl befattningshavare inom statsförvaltningen i övrigt. Med utgångspunkt från i det föregående anförda synpunkter finner sig riksdagen böra i princip biträda de av Kungl. Maj:t i förevarande proposition framlagda förslagen om införande av avgångsstat och disponibilitetsstat. Riksdagen finner den .föreslagna begränsningen av de ifrågasätta bestämmelserna till att avse allenast med fullmakt försedda regementsofficerare och högre militära beställningshavare samt motsvarande civilmilitära beställningshavare lämplig och har ej heller något att erinra mot att bestämmelserna i fråga skola kunna tillämpas även på förtroendeämbetsmän. I anledning av ett i motionen li: 265 framfört förslag, att under vissa förutsättningar jämväl ett frivilligt överförande till avgångsstat borde medgivas, vill riksdagen framhålla, att enligt riksdagens mening skäl föreligga för införande av en möjlighet för beställningshavare av ifrågavarande kategorier att på grund av egen ansökan överföras å avgångsstat eller disponibilitetsstat. En jämkning i denna riktning skulle i viss mån fråntaga avgångs- och disponibilitetsstaterna den karaktär av mindervärdighet som de eljest lätt skulle erhålla, något som riksdagen anser ur olika synpunkter önskvärt. En given förutsättning bör därvid vara, att avgången från aktiv stat finnes icke vara stridande mot statens intressen. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser riksdagen, att en viss jämkning bör företagas i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till kungörelse om ändring av 3 § militära avlöningsreglementet. I propositionen har föreslagits, att då fråga uppkommit om skyldighet för viss beställningshavare att avgå från aktiv stat för överförande till avgångseller disponibilitetsstat, vederbörande skall beredas tillfälle att inkomma med yttrande i ärendet. Emellertid synes risk föreligga för att dessa mången gång ömtåliga frågor därigenom skulle erhålla en publicitet som kan befaras medföra såväl kännbara personliga obehag för de därav berörda som minskad effektivitet hos själva institutet. Riksdagen anser därför, i anslutning till motionen li: 264, övervägande skäl tala för att bestämmelsen om kommunikation med beställningshavaren utgår ur författningsförslaget.
