Riksdagens skrivelse Nr 408. 7 l propositionen har vidare förordats, att förslag om beställningshavares överförande å avgångs- eller disponibilitetsstat skola avgivas av vederbörande försvarsgrenschef eller, då överbefälhavare finnes förordnad, av denne. I sin skrivelse nr 374, i anledning av propositionen nr 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter, biträder riksdagen ett i nämnda proposition framlagt förslag, att överbefälhavare skall finnas förordnad jämväl i fredstid. Med hänsyn till att överbefäl havaren icke förutsatts skola handhava personalfrågor, torde det emellertid vara riktigast, att avgivande av förslag i förevarande hänseende uteslutande skall ankomma å försvarsgrenscheferna. Detta ansluter sig för övrigt till det av överbefälhavaren i ärendet den 14 februari 1941 avgivna förslaget. Vad riksdagen nu anfört föranleder viss ytterligare jämkning i förslaget till kungörelse om ändring i militära avlöningsreglementet. I övrigt föranleda de föreslagna bestämmelserna rörande förfarandet vid överförande å avgångseller disponibilitetsstat ingen erinran från riksdagens sida. Ehuru enligt riksdagens mening vissa skäl kunna anföras för någon höjning av de föreslagna disponibilitetsarvodena, främst för beställningshavare å löneplanerna Ob och Cb, anser sig riksdagen av kostnadsskäl icke böra vidtaga någon ändring i Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende. Riksdagen biträder i skrivelse nr 374 ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag rörande ändrade grunder för avlöningsförmåner m. m. till pensionerad personal i arvodesbefattning. Ett genomförande av berörda förslag föranleder vissa jämkningar i de i förevarande proposition förordade grunderna rörande avlöning till personal, som överförts å avgångs- eller disponibilitetsstat. I övrigt har riksdagen icke funnit anledning till erinran mot vad i propositionen anförts rörande avlöningsförmåner och tjänstgöringsskyldighet m. m. för personal, som överföres å avgångs- eller disponibilitetsstat. Såsom i propositionen framhållits, är det vanskligt att på nuvarande stadium verkställa en tillförlitlig beräkning av anslagsbehovet för avgångsoch disponibilitetsstaterna. I avbidan på säkrare utgångspunkter härför har riksdagen intet att erinra mot att, såsom i propositionen föreslagits, ifrågavarande kostnader för budgetåret 1942/43 bestridas från den i respektive avlöningsstater ingående förslagsvis betecknade anslagsposten till ordinarie tjänstemän. Något anslagsbehov för innevarande budgetår kan självfallet icke föreligga. Från och med budgetåret 1943/44 böra. i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag för ifrågavarande kostnader upptagas särskilda anslagsposter i respektive avlöningsstater. Vad i propositionen i övrigt anförts föranleder icke annan erinran från riksdagens sida än att i författningstexten synes böra uttryckligen angivas att de nya bestämmelserna icke äga retroaktiv tillämpning; riksdagen anser, att ett tillägg till promulgationsbestämmelsen bör göras av sistnämnda innebörd. På grund av vad i det föregående anförts får riksdagen anmäla, 1:o) att riksdagen, som funnit vissa jämkningar böra vidtagas i det av
