råde att bilda sambruksförening och på denna upplåta nyttjanderätten till sin jord på viss, icke alltför kort tid, förslagsvis 25 är, men själva behålla äganderätten till sina fastigheter. Bildas en sambruksförening enligt dessa grunder och lyckas föreningen genomföra företaget, torde såväl föreningen som brukningsenheten ha utsikt att bestå även efter den första upplåtelsetidens utgång. Kanske lyckas föreningen under tiden förvärva äganderätten till brukningsenheten. Begynnelseformen blir i så fallen övergångsform, men såvitt nämnden kan bedöma en tämligen nödvändig övergångsform i många fall, eftersom det knappast synes troligt att fastighetsägarna inom en viss för sambruksförening lämplig brukningsenhet kunna förmås avhända sig äganderätten till sina fastigheter även om det sker till förmån för en sambruksförening, i vilken de själva äro medlemmar. Denna uppfattning – som kommit till uttryck jämväl i yttranden från förvaltningsutskotten i Blekinge och Kristianstads läns hushållningssällskwp – har biträtts av egnahemsstyrelsen, därvid dock en ledamot, byråchefen Collin, amnält skiljaktig mening. Slutligen har förvaltningsutskottet i Kopparbergs läns hushåliningssällskap yttrat. Det torde inte vara otänkbart, att skogs- och industribolag vore villiga att utarrendera jord på lång tid, liksom troligen även kommuner, som äga större jordbruksfastigheter. Det synes jämväl böra ifrågasättas, om icke lagen även borde tillåta sambruksföreningar under den formen, att föreningen ägde en del av den brukade jorden och kompletteringsvis arrenderade jord. Att föreningsjordbruk startas och drivas enligt nu gällande bolags- och föreningslagstiftning möter givetvis icke hinder, men om man stiftar en speciell lag för ändamålet borde den avfattas så, att den täcker behovet i de flesta tänkbara fall och icke endast under de snävt begränsade förutsättningar, som förslaget rör sig med. Departementschefen. Icke minst med hänsyn till de betydande kapitalinvesteringar, som måste förutsättas komma att ske i sambruksföreningarna, särskilt genom uppförande av gemensamma ekonomibyggnader, är det uppenbarligen angeläget, att det jordinnehav, på vilket hela rörelsen beror, gives erforderlig varaktighet. Jag ansluter mig därför till utredningsmannens uppfattning, att såsom en huvudregel bör gälla, att föreningsjordbruk skall grundas å förvärv av jord eller å arrende från kronan. Emellertid torde fall kunna tänkas, då man skulle sakna anledning motsätta sig registrering av sambruksförening, vars rörelse skulle grundas på arrende från annan än kronan. I första hand synes mig – såsom redan i det föregående berörts – önskvärt att göra viss uppmjukning av huvudregeln i syfte att befordra tillkomsten av sådana sambruksföreningar, i vilka medlemmarna bestå av ägare till mindre jordbruk. En framkomlig väg synes mig vara, att Kungl. Maj:t erhåller rätt att efter särskild prövning medgiva registrering såsom sambruksförening även av sådan förening, vars rörelse grundas på arrende av jord tillhörig medlemmarna själva. På detta sätt skulle, såsom i de nyss angivna remissyttrandena påyrkats, en möjlighet tillskapas att vid bildande av samjordbruk av nu ifrågavarande slag gå fram i två etapper, något som även för mig framstår såsom ett önskemål. Undlantagsvis torde även i andra fall av
