steg från huvudregeln kunna tillåtas. Bifall till ansökan om registrering i de här åsyftade fallen skulle givetvis förutsätta, att arrendetiden erhållit avsevärd längd, varjämte i Kungl. Maj:ts- beslut de villkor i övrigt finge uppställas, som kunde anses betingade av omständigheterna i det särskilda fallet. Sedan ett antal prejudiikat vunnits genom avgöranden av Kungl. Maj:t torde tillståndsprövningen ifråga kunna uppdragas åt tillsynsmyndigheten. En bestämmelse innefattande rätt för Kungl. Maj rt eller av Kungl. Maj:t utsedd myndighet att medgiva undantag från den angivna huvudregeln har upptagits i 1 § andra stycket departementsförslaget. Avstyckning av tomt. Om en typ av ekonomisk förening väljes såsom juridisk form för samfällt jordbruk måste, yttrar utredningsmannenl, såsom en huvudregel gälla, att all den egendom, som utnyttjas i föreningens rörelse, äges av föreningen. Utöver det redan behandlade fallet, att rörelsen grundas på arrende, ifrågasättes emellertid i betänkandet viss modifikation i den angivna huvudregeln. Utredningsmannen anför härom. Med hänsyn till medlemmarnas trivsel torde bliva av betydelse, att bostad med tomt och trädgård anordnas individuellt för var och en av dem. Den omedelbara lösningen av detta spörsmål vid bildande av en sambruksförening lärer bliva betingad av beskaffenheten hos det på egendomen befintliga byggnadsbeståndet. På längre sikt lärer – i den mån föreningens verksamhet blir ekonomiskt framgångsrik – idealet vara, att bostadsbebyggelsen sammanföres till ett särskilt tomtområde, på en bl. a. ur arbetssynpunkt lämplig plats inom den av föreningen disponerade arealen. Anordnandet av särskilda bostäder för medlemmarna förutsätter självfallet icke en individualiserad äganderätt till bostaden. Ett bibehållande i enskild ägo av mangårdsbyggnaden med kringliggande tomt och trädgård torde emellertid få antagas i icke oväsentlig mån vara ägnat att bryta udden av det psykologiskt betingade motstånd mot bildande av sambruksförening, som åtminstone till en början måste antagas komma att möta från självägande jordbrukares sida. Man synes böra räkna med att, då fråga om bildande av sambruksförening uppkommer i en by, en eller flera byamän kunna uppställa det villkoret för sin anslutning, att de få behålla sin kanske fäderneärvda mangårdsbyggnad i enskild ägo. Om detta krav icke kan beaktas, gå kanske planerna på föreningsbildande mången gång om intet. Även om ett undantag av angivet slag kan bliva förenat med vissa olägenheter synes därför sådant undantag böra kunna ifrågakomma. Ett genomförande av denna tanke förutsätter tydligen i regel en avstyckning av tomtmarken, något som i sin tur torde förutsätta en sammanläggning av den övriga, till föreningen överlåtna jorden. Ifrågavarande spörsmål har ingående behandlats i fastiglzetsbildningssnkkunnigas yttrande. Däri understrykes till en början, att enligt utredmngsmannens förslag såsom en huvudregel skulle gälla, att all egendom som utnyttjades i föreningens rörelse – alltså även de för föreningsmedlemmarna erforderliga bostadshusen – skulle ägas av föreningen och att undantag från denna regel uppenbarligen icke avsetts skola ifrågakomma, då en sambruksförening bildades genom att ett antal personer slöte sig samman för att förvärva en viss för föreningsjordbruk lämplig egendom. I utlåtandet anföres vidare i huvudsak följande.
