jordbruk på grundval av arrende från medlemmarna. Emellertid synes önskvärt, att valfrihet mellan olika alternativ vid föreningsbildandet i möjligaste mån medgives. För övrigt kan ju avstyckningsfrågan vinna aktualitet i sådana fall, då man efter att ha påbörjat verksamheten på grundval av arrende från medlemmarna överväger att genomföra en definitiv överlåtelse av fastigheterna till föreningen. Fastighetsbildningssakkunnigas utlåtande synes utvisa, att i det av utredningsmannen åsyftade fallet hinder för avstyckning av tomt i princip icke bör möta. Å andra sidan delar jag den uppfattningen, att någon allmängiltig regel härom ej bör införas i jorddelningslagen utan att frågan bör bedömas efter omständigheterna i det enskilda fallet. Närmast ankommer tydligen detta bedömande på de myndigheter, hos vilka avstyckningsärendet handlägges. Emellertid bör uppenbarligen samråd i dessa ärenden äga rum med vederbörande lantbruksnämnd. Mitt ståndpunktstagande till nu behandlade fråga synes mig icke innefatta anledning att omedelbart överväga ändning av de för hypoteksföreningarnas verksamhet gällande bestämmelserna. Sambruksförenings skogsinnehav. Frågan om skogsmarkens behandling vid bildande av sambruksförening har berörts i några av y t t r a n d e n a över betänkandet. Sveriges lantbruksförbund har sålunda yttrat. Principiellt synas följande möjligheter föreligga. Skogen kan undantagas från de ägor, som tilläggas föreningsjordbruket. Den kan också bilda en allmänningskog, vari medlemmarna äro delägare. Slutligen kan skogen ingå i sammanläggningen och därmed övergå i föreningens ägo. De båda första altemativen kunna ha vissa fördelar ur psykologiska och praktiska synpunkter. Det synes emellertid vara av stor betydelse att så långt som möjligt säkerställa att föreningsjordbruken under hela den tid de bestå komma att äga erforderlig skogstillgång. Effektiva garantier härför synas i regel böra kunna åstadkommas, därigenom att den skog, som hör till brukningsdelar, som sammanläggas till föreningsjordbruk, ingår i sammanläggningen och sålunda blir föremål för föreningens äganderätt. Skogen bör således icke kunna undantagas från de ägor, som skola av föreningen samfällt brukas. Förbundet får därför för sin del förorda, att i lagen införes stadgande härom. Förvaltníngsutskottet i Kopparbergs läns hushållningssällskap har däremot ifrågasatt, huruvida icke föreningsjordbruk borde kunna få bildas endast genom sammanförande av åkerjord och med bibehållande av skogen i föreningsmedlemmarnas enskilda ägo. Utskottet har härutinnan anfört. För de fall, då föreningsjordbruk bildas genom sammanförande av flera mindre brukningsdelar, vilka var för sig ha jämförelsevis god skogstilldelning, synes en dylik anordning vara både möjlig och ändamålsenlig och ett sådant förfarande skulle uppenbarligen i hög grad underlätta tillkomsten av föreningsjordbruk, Det torde heller icke vara till någon olägenhet för föreningsjordbruket som sådant, om delägarna var för sig brukade skogsmarken som förut. Med hänsyn till skogskapitalets ofta stora värde skulle härigenom även vinnas att behovet av kapitalinvestering i föreningsjordbruket avsevärt minskades.
