5.1 Kungl. Maj:ts proposition nr J8.
Skälen för uteslutning torde icke böra givas någon mera detaljerad
utformning i lagen. Utkastet upptar det mera allmänt hållna stadgandet, att
den som grovt försummat sina förpliktelser enligt lagen eller föreningens
stadgar må uteslutas. Självfallet kan frågan, huruvida grov försummelse
föreligger, vid tvist underställas domstols prövning.
Icke ens den, som grovt åsidosatt sina förpliktelser mot föreningen, torde
rimligen kunna förvägras att utfå värdet av sin andel i föreningen. Har han
genom sitt beteende rent av åsamkat föreningen ekonomisk skada, får
självfallet ett utdömt skadestånd fråndragas den lösesumma, vartill medlemmen
äger rätt. Föreningen får sedan utvälja lämplig ersättare för den uteslutne
medlemmen, såvida icke anledning föreligger att minska antalet medlemmar.
De på dessa huvudgrunder utformade lagbestämmelserna motsvara 10–
20 §§ departementsförslaget, till vilka paragrafer här torde få hänvisas.
Beträffande frågan om medlems avgång har i yttranden a Sveriges
lantbruksförbund – under betonande av frågans stora betydelse – helt
allmänt uttalat, att vad i betänkandet anförts icke gåve tillräcklig ledning vid
utformandet av de stadgebestämmelser i ämnet, som torde bliva nödvändiga..
Förvaltningsutskottet i Östergötlands läns hushållningssällskap anför.
Enligt utredningsmannens förslag må inträde i föreningen icke vägras den,
som förvärvat andel, så vida han uppfyller vissa villkor för medlemskap och
han skäligen bör tagas för god såsom medlem. Därest medlemmarna vägra
honom inträde, äger han påkalla, att hans antagande till medlem skall
prövas av skiljemän. Vad dessa bestämt skall gälla. Uppenbarligen har man med
dessa bestämmelser velat skydda den, som avgår som medlem i
sambruksförening, genom att giva honom möjlighet att vid överlåtelse av andelar få
ut sådan ersättning, som han kan betinga sig, då överlåtelsen får äga rum
till den högstbjudande. Emellertid synas bestämmelserna kunna medföra
stora faror för samarbetet i föreningarna på längre sikt. Utskottet vill
därför ifrågasätta, huruvida icke, trots de eventuella olägenheter, som det kan
medföra för en avgående medlem, och den därav följande obenägenheten
för konsolidering av föreningens ekonomi, annan lösning på frågan om
överlåtelse bör prövas. Det kunde sålunda tänkas, att föreningen finge avgöra,
huruvida den ville godkänna eller icke godkänna nytillträdande medlem,
men att i senare fallet en uppskattning av värdet av den avgående
medlemmens andel i föreningen skulle göras av skiljemän och att föreningen till
medlemmen skulle utbetala det belopp, som enligt uppskattningen
motsvarade dennes andel.
Förvaltningsutskottet i Örebro läns hushållningssällskap har en något
avvikande uppfattning och yttrar.
Man ställer sig osökt den frågan, huruvida föreningsmedlem, som kanske
nedlagt ett livs arbete inom föreningen och där alltså genom sitt arbete
samlat det kapital som en privat företagare äger på andra håll, vid avgång ur
föreningen verkligen med föreslagna bestämmelser säkras till sin rätt till
full ersättning för sin andel. Detta problem blir i all synnerhet aktuellt om
reservfonden uppbringas till maximum. Det torde kunna ifrågasättas, då nu
hela saken till avsevärd del synes komma att baseras på statliga lån, om
icke dylika även skulle kunna tänkas tilldelas enskild person för inträde i
sambruksförening, antingen vid dess start eller senare. En värdering av
andel, sedan sambruksförening någon tid drivits, erbjuder givetvis sina
svårig
