Det synes då icke böra ifrågakomma, att vid tillskapandet av en ny typ av ekonomisk förening kvarbliva vid föreningslagens ursprungliga ståndpunkt, så mycket mindre som man redan frångått denna ståndpunkt med avseende å bostadsrättsföreningarna. En ordnad bokföring är självfallet icke blott ägmad att befordra ordning och reda i själva verksamheten utan innebär dessutom ett betydelsefullt skydd för borgenärernas och icke minst för medlemmarnas intressen. I jämförelse med vikten av att en sambruksförenings verksamhet bedrives i sunda och betryggande former synes den eventuella olägenheten av att de för köpmän gällande lagstadgandena tillämpas väga tämligen lätt. Dessutom står den möjligheten öppen, att stadga undantag från det för köpmän gällande stadgande, vars tillämpning å sambruksförening väl i första hand skulle kunna väcka någon betänksamhet, nämligen 3 § konkurslagen. På grund av vad sålunda anförts förordas i betänkandet att sambruksförening i bokföringslagen upptoges bland bokföringsskyldiga rättssubjekt. Emellertid framhålles vidare i betänkandet, att nya aktiebolagslagen innehölle åtskilliga föreskrifter utöver dem, som gåves i bokföri.ngslagen, nämligen utförliga regiler om värderingen av aktietbollags tillgångar, rörande uppställandet av balansräkning samt vinst- och förlusträkning m. m. Fråga uppkomme då, huruvida skäl förelåge att i berörda hänseende för sambruksföreningarnas del efterbilda nya aktiebolagslagen. Härom yttras i betänkandet. Självfallet är det såväl med hänsyn till inedleinmarnas och borgenärernas intresse av att få en riktig bild av föreningens ställning som med hänsyn till önskvärdheten av att förhindra en otillbörlig vinstutdelning av största vikt att föreningens tillgångar värderas efter försiktiga, allmänt vedertagna principer. Även bokföringslagen upptager emellertid – i 9 § – vissa värderingsregler, låt vara mindre stränga och mindre detaljerade än aktiebolagslagens. Det vill synas, som om bokföringslagens regler i förening med betryggande bestämmelser om revision av sambruksförenings räkenskaper skulle vara till iyllest för sambruksföreningarnas del. För denna ståndpunkt talar givetvis även önskemålet att såvitt möjligt undvika för sambruksföreningarnas ledning betungande, detaljrika redovisningsregler. Departementsehefen. Det synes mig uppenbart att sambrwksförening bör vara underkastad bokföringsskylclighet. Ä andra sidan delar jag utredningsmannensåuppfattning, att en efterbildning av nya aktiebolagslagens mera detaljerade föreskrifter bör kunna undvikas. Mot utredningsmannens förslag i nu förevarande del har för övrigt icke framställts någon erinran i remissyttrandena. Bestämmelsen i 45 § lagutkastet, att kalenderåret skall vara räkenskapsår, därest stadgarna ej innehålla annan föreskrift, synes mig kunna undvaras. Då paragrafen i övrigt motsvarar 11 § bokföringslagen synes mig paragrafen kunna helt utgå. Om revision. I betänkandet framhålles, att bestämmelserna i 1911 års lagflom de ekonomiska föreningarnas kontrollerande organ, revisorerna, vore foga uttömmande, medan frågan om en förbättrad revision tilldragit sig den allra
