der. Åtminstone under större delen av andra världskriget och under tiden därefter har rörelsen varit direkt förlustbringande. Samma förhållande har för ett stort antal länders vidkommande iakttagits beträffande det internationella portot, som med undantag för de viktsatser, som tillämpats, baseras på samma grunder som bl. a. det svenska inrikes portot. Till följd härav framfördes till världspostkongressen i Paris år 1947 förslag om det internationella korsbandsportots höjning. Förslaget blev också antaget. En höjning av de inrikes avgifterna efter samma grunder som de nya internationella trycksaksportona finner styrelsen nu vara lämplig, varvid dock förutsättes bibehållandet av den minskning i förhållande till dessa senare, som ligger i tillämpningen av viktsatsen 100 gram i den inrikes viktskalan i stället för 50 gram i den internationella. Antagandet av en sådan norm för de inrikes avgifternas bestämmande synes så mycket mer motiverat som de flesta övriga bestämmelser, som gälla i den inrikes trycksaksrörelsen äro desamma som i den internationella rörelsen. De vid världspostkongressen i Paris antagna nya internationella postfördragen skola träda i kraft den 1 juli 1948 och en eventuell ändring av de avgifter, som äro bundna vid bestämmelserna i ifrågavarande fördrag, kan icke ske annat än för tillämpning tidigast från nämnda tidpunkt. Detta kommer bland annat att medföra, att vid bifall till de föreslagna avgiftsändringarna för korsband från en tidigare tidpunkt än den 1 nästa juli avgiften för ett trycksakskorsband till utlandet i vikt av högst 50 gram kommer att vara lägre än för ett inrikes trycksakskorsband av samma vikt (5 öre i det förra fallet och 10 öre i det senare). Detta förhållande kan dock fördragsmässigt ändras den 1 juli och är icke i och för sig av någon större praktisk betydelse. Även efter portohöjningen torde den inrikes trycksaksrörelsen icke komma att lämna överskott. Detta förhållande är emellertid icke att betrakta såsom onormalt utan har även tidigare av statsmakterna godtagits. Orsak härtill torde framförallt ha varit, att rörelsen icke ansetts kunna bära högre avgifter, i det att den minskning i rörelsens omfattning, som dehögre avgifterna skulle medfört, beräknats komma att motväga den eljest väntade inkomststegringen av rörelsen eller rent av förbyta denna väntade stegring i förlust. Ett annat vägande skäl torde ha varit, att trycksaksrörelsen i sin ordning kraftigt stimulerar utvecklingen av andra rörelsegrenar, i främsta rummet den vinstgivande brevrörelsen. Av liknande skäl kan styrelsen icke nu förorda en höjning av trycksaksavgifterna utöver vad som ifrågasätts. Det är att märka, att redan den föreslagna höjningen kommer att innebära en fördubbling av avgiften för trycksaker i lägsta viktgruppen, vilken Vomfattar nio tiondelar av samtliga trycksaksförsändelser. Masskorsbands- och gruppkorsbandsavgifterna ha formen av rabatterade trycksaksavgifter (20 % rabatt i fråga om masskorsband och högst 50 % rabatt i fråga om gruppkorsbanden; i båda fallen måste för rabattens åtnjutande vissa särskilda villkor vara för handen). En höjning av portot för trycksaker i allmänhet kommer sålunda att medföra en motsvarande höj
