stalten förrän den 14 maj 1947. Under hänvisning till gällande preskriptionsregler fann sig anstalten icke kunna upptaga ersättningsfrågan till prövning. Billighetsskäl torde enligt min mening tala för att Blomström i anledning av olycksfallet erhåller ersättning av statsmedel såsom om preskription icke mellankommit. Ersättningen torde böra utgå fr. o. m. den 14 maj 1947, då. ansökan om ersättning inkom till riksförsäkringsanstalten. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, – – att i anledning av det Viktor Blomström den 26 juli 1919 övergångna olycksfallet må av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m. för tiden fr. o. m. den 14 maj 1947 utbetalas ersättning med belopp som, därest preskription icke mellankommit, skulle hava utgått enligt lagen den 17 juni 1916 om olycksfall i arbete. 4:o. Fråga om ersättning till Nils Martin Nilsson. Ersättningsfrågans tidigare behandling. Under vedhuggning för sin faders och annan persons räkning den 2 juli 1932 högg sig Nils Martin Nilsson i högra knäet, som blev svårt skadat. Olyeksfallet anmäldes ej i vederbörlig ordning på grund av arbetsgivarnas bristande kännedom om olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser. Sedan Nilsson hos riksförsäkringsanstalten genom en den 3 februari 1947 till anstalten inkommen skrivelse anhållit om ersättning i anledning av olycksfallet fann sig anstalten, under hänvisning till allmänna preskriptionsregler, icke kunna upptaga ersättningsfrågan till prövning. Föreliggande framställning. I en till Kungl. Maj:t den 21 april 1947 inkommen skrivelse har Nilsson i anledning av den genom olycksfallet uppkomna skadan anhållit om bidrag av statsmedel för studier och omskoming vid tekniska fackskolans i Sundsvall maskintekniska avdelning. Enligt ett framställningen bifogat läkarintyg den 24 februari 1947 kvarstod vid sistnämnda tidpunkt såsom följder av skadan viss förkortning av högra benet, betydande atrofi av benets lårmuskulatur samt fullständig stelhet i högra knäet i sträckställning. Utlåtanden över framställningen jämte ytter- ligare utredning i ärendet. Över framställningen ha utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet. Riksförsäkringsanstalten anför i huvudsak följande.
