Olycksfallet synes hava inträffat under sådana omständigheter, att olycksfall i arbete i olycksfallsförsäkringslagens mening bör anses föreligga. Därest preskription icke förelegat, skulle anstalten, om Nilsson varit försäkrad i anstalten, jämlikt olycksfallsförsäkringslagen hava tillerkänt honom en årlig livränta å 275 kronor att utgå för livstiden, varvid skadan skulle ansetts hava medfört nedsättning av hans arbetsförmåga med 25 % och hans årliga arbetsförtjänst i enlighet med vid tiden för olycksfallet gällande praxis skulle ha beräknats till 1 650 kronor. Med hänsyn till framställningens syfte erinrar anstalten att livränta, som tillerkänts enligt ol.ycksfallsförsäkringslagen, eller del därav jämlikt 6 § 2) b) i lagen må, när synnerliga skäl därtill äro förhanden, genom beslut av försäkringsrådet utbytas mot ett kapital för en gång till belopp motsvarande högst livräntans eller livräntedelens kapitalvärde enligt gällande beräkningsgrunder. Därest sådant utbyte medgåves i föreliggande fall av en årlig livränta å 275 kronor, som utgått fr. o. m. den.3 februari 1947, vilken dag meddelande om olycksfallet först inkom till anstalten, och utbytet ägde rum senast under våren 1948, skulle livräntans kapitalvärde enligt för anstalten i förevarande avseende gällande beräkningsgrunder hava utgjort omkring 5 800 kronor. Försäkringsrådet har inhämtat uppgifter angående Nilssons personliga förhållanden. Härom anföres i huvudsak följande. Nilsson, som är född år 1919, har år 1945 ingått äktenskap. Äktenskapet är barnlöst. Innan han för 11/2 år sedan påbörjat studierna vid tekniska fackskolan hade han upptagit studielån om 5 000 kronor. Därjämte har han å ett bosättningslån oguldet 1000 kronor. Under skolferierna 1947 hade han en inkomst av 1 000 kronor. Hustrun har därjämte från sin arbetsanställning såsom damfrisörska en inkomst av 50 kronor för vecka.. Försäkringsrådet tillstyrker, att Nilsson beviljas ersättning av statsmedel jämlikt olycksfallsförsäkringslagens grunder och har ej något att erinra mot riksförsäkringsanstaltens beräkning av denna ersättning. Däremot anser försäkringsrådet till skillnad frånanstalten, att ersättning bör utgå först fr. o. m. den 21 april 1947 eller den dag, då Nilssons ansökan inkom till Kungl. Maj:t. Departementschefen. Av handlingarna i ärendet framgår, att Nilsson skadades i höger knä den 2 juli 1932 vid. olycksfall i arbetet. Ersättning skulle, därest anmälan om olycksfallet gjorts, ha tillerkänts honom enligt olycksfallsförsäkringslagen. Enär sådan anmälan icke inkommit till riksförsäkringsanstalten inom tio år från olycksfallet, har anstalten vid år 1947 gjord framställning funnit Nilssons rätt till talan på ersättning preskriberad. I likhet med försäkringsrådet finner jag, att Nilsson bör beviljas ersättning av statsmedel enligt grunderna för olycksfallsförsäkringslagen. Denna ersättning, synes böra utgå fr. o. m. den 3 februari 1947, då ansökan om ersättning inkom till riksförsäkringsanstalten. Frågan om utbyte av livräntan eller del därav mot ett engångsbelopp torde sedermera få prövas av försäknngsrådet 1 vanlig ordning. – Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
