att i anledning av det Nils Martin Nilsson den 2 juli 1932 övergångna olycksfallet må av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m. fr. o. m. den 3 februari 1947 utbetalas ersättning med belopp, som, därest preskription icke mellankommit, skulle hava utgått jämlikt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete. 5:o. Fråga om ersättning till Erik Gustav Flodström.- Ersättningsfrågans tidigare behandling. Brädgårdsarbetaren Erik Gustav Flodström vrickade högra knäet genom olycksfall i arbete den 24 september 1926. Enligt läkarintyg den 27 november 1926, vari skadan angavs. såsom luxation av mediala menisken, var Flodström återställd utan kvarvarande men. Han uppbar av arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ersättning t. o. m. den 30 november 1927, efter vilken dag olycksfallet av bolaget icke ansågs medföra nedsättning av arbetsförmågan med minst 10 %. Flodström gjorde den 20 juni 1929 framställning hos bolaget om ytterligare ersättning under åberopande av ett läkarintyg, vari angavs bl. a., att ökad sidovickning förelåg i högra knäleden, i det att underbenet vid sträckställning kunde föras utåt 10 grader. Intyget föranledde icke ändring i bolagets senast fattade beslut. Efter juli 1929 förekom intet i ärendet förrän år 1946. Den 21 september 1946 inkomltill nämnda försäkringsbolag anmälan, att Flodström genom nytt olycksfall den 18 september 1946 ådragit sig en kontusion av högra knäet med blodutgjutning i leden. Enligt läkarintyg den 23 oktober 1946 var Flodström återställd från detta olycksfall utan kvarvarande men. Sjukpenning utgick t. o. m. sistnämnda dag. Den 30 november 1946 inkom till bolaget en skrivelse från Flodström, vari han under åberopande av ett den 20 november 1946 utfärdat läkarintyg gjorde anspråk på livränta m. m. i anledning av olycksfallet år 1926. I det åberopade intyget angav läkaren, att det redan vid den första undersökningen efter olycksfallet den 18 september 1946 förelåg slankled i det skadade knäet med en sidorörlighet av cirka 20 grader, "troligen enligt patientens uppgift efter skada 1926". Läkaren ansåg Flodström vara i behov av ledad knähylsa. – Den 8 januari 1947 meddelade bolaget Flodström, att, då ifrågavarande besvär från högra knäet måste anses förorsakade av olycksfallet år 1926 och då anspråk på ersättning icke framställts inom 10 år efter senaste åtgärd i detta ärende, talan på ytterligare ersättning för olycksfallet jämlikt preskriptionsförordningen vore förlorad. Intet av bolagets beslut i omförmälda ersättningsärenden har överklagats.
