köttet i färskt tillstånd antingen vid veterinärbesiktning godkänts för försäljning inom område, där köttbesiktningstvång gäller, eller ock vid undersökning befunnits fritt från trikiner. Medicinalstyrelseutredningens förslag. I medicinalstyrelsentredningens betänkande berördes frågan om att från Kungl. Maj:t till medicinalstyrelsen (veterinärstyrelsen) överföra beslutanderätten i ärenden, avseende undantag från skyldigheten för samhälle eller kommun med köttbesiktningstvång att ha egen köttbesiktningsbyrå (2 § 3 mom. första stycket) ävensom fastställande eller ändring av taxor för köttbesiktningsbyråer och offentliga slakthus (8 § 1 mom.). Beträffande de förra ärendena anförde utredningen, att medicinalstyrelsens utlåtande alltid infordrades i desamma, att det endast sällan torde ha inträffat, att Kungl. Maj:t vid deras avgörande intagit en annan ståndpunkt än styrelsen, att en bestämd praxis syntes ha utvecklat sig vid bedömandet av ifrågavarande ärenden samt att med hänsyn därtill betänkligheter mot en överflyttning av beslutanderätten i ärendena till medicinalstyrelsen (ve- terinärstyrelsen) icke torde möta. Utredningen anförde även, att ej heller ur djurägarnas synpunkt några befogade erinringar torde kunna framställas mot en sådan anordning. Utredningen förutsatte, att vid en delegering av beslutanderätten i nu berörda ärenden den, som icke åtnöjdes med medicinalstyrelsens beslut, skulle äga att hos Kungl. Maj:t anföra besvär i vanlig ordning. Rörande taxeärendena erinrade utredningen till en början om att bestämmelsen om fastställande av maximitaxa infördes genom 1934 års köttbesiktningslag såsom ett komplement till tidigare gällande stadganden om fastställande av lokala taxor samt att syftet med bestämmelsen då angavs vara att åstadkomma låga och likformiga taxor över hela landet. Utredningen ansåg, att det ej borde uppdragas åt medicinalstyrelsen (veterinärstyrelsen) att fastställa maximitaxa, bland annat av det skälet, att en dylik decentralisering sannolikt skulle medföra, att ärenden ofta besvärsvägen droges under Kungl. Maj:ts prövning och sålunda någon förenkling i förhållande till nu gällande ordning icke komme att vinnas. Däremot! ansåg utredningen, att fastställandet av de lokala taxorna borde överföras från Kungl. Maj:t till medicinalstyrelsen (veterinärstyrelsen). Utredningen anförde i denna del. En överflyttning synes kunna medföra en väsentlig lättnad i jordbruksdepartementets arbetsbörda för de veterinära ärendenas del utan att öka inedicinalstyrelsens. Några betänkligheter mot en sådan anordning torde icke heller behöva möta. Bestämmelsen om att Kungl. Maj:t skall avgöra ifrågavarande ärenden kvarstår från tiden före maximitaxans tillkomst. Genom sistnämnda taxa torde kravet på likformiga och låga avgifter vid de olika köttbesiktningsbyråerna bliva i erforderlig mån tillgodosett, även om fastställandet av de särskilda köttbesiktningstaxorna överlåtes å medicinalsty
