i åtnjutande av statsbidrag, skall vid sjukbesök av veterinär till denne avlämna en på heder och samvete undertecknad uppgift om de taxerade och beskattningsbara belopp som enligt den senast fastställda taxeringen äsatts honom samt om sin skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det kalenderår, den senast fastställda taxeringen avser. « Har veterinär mottagit sådan uppgift må han av djurägaren icke uppbära högre belopp än tio kronor. Återstående del av arvodet och resekostnaden bestämmes av länsstyrelsen och utbetalas som statsbidrag efter rekvisition från veterinären, sedan djurägarens uppgifter kontrollerats genom länsstyrelsens försorg. Har rekvisition av statsbidrag icke bifallits, äger veterinären avfordra djurägaren resterande arvode och resekostnadsersättning och, om djurägaren skulle tredska att utbetala beloppet, åtnjuta handräckning hos överexekutor. I skrivelse den 19 december 1947 har veterinärstyrelsen gjort framställning i syfte att den senast fastställda kronodebetsedeln för vederbörande djurägare finge läggas till grund vid bedömande av frågan, huruvida denne vore berättigad till statsbidrag för kostnader för djursjukvård. Styrelsen har därvid anfört i huvudsak följande. För att det i kungörelsen angivna systemet för utbetalande av statsbidrag skall fungera tillfredsställande är det nödvändigt, att frågan om djurägares rätt till statsbidrag kan konstateras redan vid veterinärens sjukbesök hos denne. I praktiken har detta lett till att frågan bedömes på basis av den för djurägaren senast utfärdade debetsedeln. Detta system har i praktiken fungerat tillfredsställande, då länsstyrelserna – med vissa undantag – tolkat kungörelsen så, att ett visst års taxering skall vara avgörande för frågan om rätt till bidrag från den 10 oktober samma år, vid vilken tidpunkt beskattningsnämnd senast skall ha fattat beslut om vederbörandes taxering, intill den 10 oktober nästföljande år. Dä den på ett visst års taxering grundade kronodebetsedeln i regel tillställes vederbörande skattskyldig i början av november samma år, sammanfaller denna tidpunkt ganska nära med den tidpunkt, då ny vägledande taxering erhålles, nämligen den 10 oktober. Vissa länsstyrelser tillämpa emellertid ett visst års taxering redan från den 1 juli eller den 1 augusti samma år, och i sådana fall kan uppstå en tidrymd då den nya taxeringen kan giva annat utslag beträffande rätten till statsbidrag än den senaste kronodebetsedeln som innehas av djurägaren. I dylika fall kunna uppstå icke önskvärda konsekvenser, antingen så att veterinär nödgas vidtaga indrivningsätgärder mot djurägaren eller avstå från sin fordran å denne. Förhållandet leder ibland till att veterinär för att vara på den säkra sidan uttager full ersättning vid sjukbesök, oaktat djurägaren enligt taxeringslängden måhända skulle varit berättigad till statsbidrag. Det förhållandet att de skattskyldiga under 1947 i regel icke tillställas kronodebetsedel aktualiserar behovet av vägledande föreskrifter. Taxering har skett 1947, men då djurägarna icke ha någon senare kronodebetsedel än den för 1946 års taxering kan det antagligen i ett betydande antal fall inträffa, att den besökande veterinären med ledning av 1946 års kronodebetsedel utgår från att bidragsrätt föreligger, men att sedermera länsstyrelsen med stöd av inkomst- och förmögenhetssiffrorna enligt 1947 års taxering frånkänner djurägaren sådan rätt. Vederbörande veterinär skulle då säkerligen i åtskilliga fall få vidkännas förlust av honom tillkommande ersättning.
