För att komma från dessa olägenheter hemställer veterinärstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte förklara hinder icke möta att den för djurägaren senast utfärdade kronodebetsedeln lägges till grund vid bedömande av frågan, huruvlda denne med hänsyn till inkomst- och förmögenhetsförhållanden får anses berättigad till statsbidrag i förevarande hänseende. Statskontoret har i remissutlåtande den 12 januari 1948 förklarat sig icke kunna förorda bifall till framställningen, enär djurägarna medelst preliminära skattesedlar och koncept till avgivna självdeklarationer eller eventuellt genom meddelande från taxeringsnämnd om frångående av deklaration hade möjligheter att visa sin ställning i beskattningshänseende. Departementschefen. I kungörelsen angående statsbidrag till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård ingå icke några andra bestämmelser om hur veterinären vid sjukbesök skall kontrollera vederbörande djurägares ekonomiska förhållanden än att denne på heder och samvete skall lämna uppgift därom. Av veterinärerna hittills tillämpad metod att kontrollera uppgifterna genom vederbörande djurägares senaste kronodebetsedel synes i stort sett ha fungerat tillfredsställande. Genomförandet av det nya uppbördssystemet har emellertid medfört, att de skattskyldiga under 1947 icke tillställts sådana debetsedlar. Intill dess djurägarna erhållit debetsedlar på grundval av 1948 års taxering, kunna de därför i regel ej väntas ha kännedom om sina senast fastställda beskattningsbara eller taxerade belopp eller sin skattepliktiga förmögenhet. Veterinärerna ha ej heller några möjligheter att omedelbart kontrollera vederbörande djurägares inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Det kan därför antagas, att de uppgifter dj urägarna komma att lämna Veterinärerna vid sj ukbesöken i de flesta fall komma att bygga på uppgifterna i 1946 års kronodebetsedlar. På grund av den höjda inkomstnivån är det då troligt, att åtskilliga av de djurägare, som enligt 1946 års taxeringsuppgifter skulle varit berättigade till statsbidrag i förevarande avseende, vid den efterföljande granskningen hos länsstyrelsen komma att befinnas sakna denna rätt. Härigenom skulle obehag kunna förorsakas djurägare, som i god tro förklarat sig vara berättigad till bidrag, och icke oväsentliga svårigheter kunna uppstå för veterinärerna, som skulle nödgas indriva resterande arvoden och reseersättningar eller avstå från sin rätt till ytterligare ersättning. Skäl synas därför tala för att 1946 års kronodebetsedlar få läggas till grund vid prövning av rätt till statsbidrag i förevarande hänseende intill dess 1948 års kronodebetsedlar kommit vederbörande tillhanda. I detta sammanhang torde jag vidare få beröra ett annat spörsmål sammanhängande med 1947 års skattereform. Genom att systemet med barnavdrag slopats i fråga om den statliga inkomstskatten medan o1tsavdrage11 i övrigt höjts, komma grunderna för de nuvarande bidragsvillkoren att forändras. Förslag om nya bidragsbestämmelser torde därför böra föreläggas 1949 års riksdag. Enligt vad veterinärstyrelsen i sin skrivelse anfört har styrelsen sin uppmärksamhet riktad på denna fråga och torde i sinom tid iniaomma med utredning och förslag i ämnet. Härvid torde de av riksdagens
