Över betänkandet ha utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen, försäkringsinspektionen, Svenska insjöfiskarnas centralförbund, Svenska ostkustfiskarenas centralförbund, Ostkustfisk centralförening u. p. a., Södermanlands skärgårdsfiskareförbund, Östergötlands kustfiskareförbufnd, Östergötlands fiskförsäljningsförening u. p. a., Mälarens fiskareförbund, Norra Kalmar läns kustfiskareförbund, Södra Kalmar läns kustfiskareförbund, Ölands fiskareförbund, Kalmar läns fiskevattensägareförbund, Gotlands fiskareförbund, Svenska västkustfiskarnas centralförbund, Gävleborgs läns ömsesidiga fiskredskapsförsäkringsbolag, Gävleborgs läns fiskareförbund, Gävleborgs läns fiskförsäljningsförening, Västerbottens läns fiskareförbund, Stockholms läns fiskförsäljningsförening u. p. a., Sörmlandsfisk, förening u. p. a., Västerbottens läns fiskförsäljningsförening u. p. a., Storsjöfiskarnes försäljningsförening u. p. a., Bohusläns islandsfiskares förening u. p. a., Svenska sydkustfiskarenas centralförbund och Gotlands läns fiskeriförsäkringsbolag. Vid lantbruksstyrelsens utlåtande ha fogats yttranden av fiskeriintendenterna i Västerhavets och Österhavets distrikt. Svenska ostkustfiskarenas centralförbund har överlämnat yttranden av kustfiskareförbunden i Ångermanlands, Medelpads och Uppsala läns samt av Södra Kalmar läns kustfiskareförbund. Utredningen. Utredningen erinrar om, att tidigare flera utredningar gjorts för att undersöka möjligheterna att med statligt stöd anordna försäkring av fiskredskap men att frågan fått förfalla på grund av de stora svårigheterna med en sådan försäkring. Genom att fiskredskapen äro utsatta för hastig förslitning och värdeminskning äro de mindre lämpliga som försäkringsohjekt. Vidare måste de svårberäkneliga riskerna medföra höga premier och dessutom erfordras en vidlyftig förvaltningsapparat, bland annat för att utöva effektiv kontroll mot missbruk. – Trots de betänkligheter som framförts mot försäkringsidéen, anserutredningen att fiskarena, som hittills i stort sett själva fått bära de ekonomiska konsekvenserna av redskapsförluster, böra försäkringsvägen genom riskutjämning kunna vinna större trygghet än nu. För insjöfiskarenas del finner utredningen dock försäkringsbehovet icke vara så stort, varför dessa undantagas i utredningens förslag rörande anordnande av redskapsförsäkring. I stället föreslås, att för insjöfiskarena nuvarande möjligheter att erhålla statsbidrag eller räntefria lån skola kvarstå. Dessa möjligheter böra enligt utredningen däremot endast under en kortare övergångstid Stå de fiskare till buds som kunna erhålla försäkringsskydd. Försäkringsverksarnheten bör enligt utredningens mening byggas upp på lokala ömsesidiga försäkringsföreningar. Därigenom skulle det vara lättare att få den enskilde försäkringstagaren att icke endast
