måste ske redan vid tecknandet av försäkring och icke endast vid inträffade skadefall. Det är enligt sistnämnda förbund en orimlighet att beräkna förlustens värde sedan skadan skett, om man ej redan från början vet vilka redskap som ingå i försäkringen. Framför allt är det emellertid den föreslagna premieberäkningen som väcker betänkligheter. Försäkringsinspektionen anför därom bland annat. Den unika ordning att uttaga premien som tillämpas av Gävleborgs läns fiskredskapsförsäkringsbolag kan anses tillfullo motiverad för detta bolag på grund av den enhetlighet beträffande fiskebåtstyp, farvatten, fiskemetoder och fiskredskap som gäller för länets fiskare. Enbart genom variationer ,i självrisken kan man emellertid ej utjämna de stora olikheter i premiernas storlek som skulle bli följden om man fastställde dessa till en procent av fångstvärdet. Förhållandet mellan avkastningen och redskapens nyanskaffningskostnad varierar mellan 7,o på västkusten och 1,3 på ostkusten, och dessa skillnader kunna ej utjämnas genom variationer i självrisken, då ju denna endast skulle variera mellan 20 och 40 procent av skadans storlek. Västkustfiskarena skulle sålunda komma att betala mycket högre premier än ostkustfiskarena. Införandet av fångstvärdet som grund för premiens beräkning torde kräva, att man samtidigt inför ett system, varigenom kostnaderna för fiskefartygens anskaffning, drift och underhåll kunna elimineras ur beloppet för fångstvärdet. " lnspektionen anser det icke sannolikt, att fiskarena, som visat stor försiktighet då det gällt premieutgifter för sina båtar, skulle gå med på en så stor utgift i premier för fiskredskapen som utredningen föreslagit. Lantbrukssiyrelsen erinrar om att omkostnaderna för fiskredskap 1945 utgjorde på västkusten 12 procent, på sydkusten 30 procent och på ostkusten 50 procent av hela omkostnaden för fisket. Lantbruksstyrelsen, som i anslutning härtill påpekar, att dessa olikheter skulle medföra avsevärt högre premier i förhållande till värdet av de försäkrade föremålen på västkusten än på ostkusten, anför bland annat följande. Premien skulle i Göteborgs och Bohus län uppgå till 7,6 procent och 1 Norrbottens län till o,6 procent av redskapsvärdet. Det är uppenbart, att premien i Norrbottens län skulle bli alldeles otillrackllg. \-71dare skulle stora svårigheter uppstå om, såsom vanligen är fallet, flera olika slags redskap användas vid samma kuststräcka och omforhållandet mellan redskapsvärde och fångstvärde är väsentligt olika for deol1ka redskapen-¿ Så är fallet i Blekinge, där förhållandet mellan redskapsvarde och fangstvarde för sillfiskets del är 4,5 men för bottengarnsfisket endast o,s.- Detta skulle innebära, att sillfiskarena i stor utsträckning skulle få f1nans1era- aven forsäkringen på bottengarnen. Om detta skulle utjamnas genom hojmng eller sänkning av självrisken skulle självrisken för bottengarnsflskarena bli så stor att försäkringsskyddet skulle bli illusorlskt. – – – – – Förhållandet mellan redskapsvärde och fångstvarde är avgörande fozr 1 vad mån den av de sakkunniga föresl-agna ogrunden tor- pre1n-1ernas làeralâi ning är hållbar eller ej, i det att ju lagre fangstvardet är i lorhållâmi ertl rcdskapsviirdet desto svårare är det att tillampa namnda grunder. jamförelsetalet mellan dessa förl1ållanden-for- (1avlcborgs lan är högre ap för alla andra län på ostkusten, och forsakringsrorelsecnmed den av utrccningen föreslagna prcmicberiikningen endast med svarlghet skulle kunna
