de myndighet. Denna myndighet skulle ha till uppgift bland annat att granska försäkringsvillkoren, bedöma självrisken, förvalta statens utjämningsfond samt beräkna och utbetala bidrag från denna fond. Till övervakande myndighet förordar utredningen fiskeristyrelsen, som för ändamålet bör ha en försäkringsexpert till förfogande. Denne skulle medverka vid tillkomsten av försäkringsföreningarna och varafiskarena behjälplig vid fastställande av försäkringsvillkoren, utformande av stadgarna, igångsättande av verksamheten m. m. – Ytfrandena. Det övervägande antalet remissyttranden understryker behovet av en fiskredskapsförsäkring. I flera utlåtanden, bland vilka befinna sig de myndigheter, som avgivit yttrande i frågan, uttalas emellertid, att utredningens förslag icke är ägnat att läggas till grund för bestämmelser i ämnet utan att förslaget i ett eller flera avseenden bör omarbetas. Den föreslagna omfattningen av de olika försäkringsföreningarnas verksamhetsområden möter icke någon erinran. Enligt Gävleborgs läns ömsesidiga fisicredskapsförsäkringsbolag, Gävleborgs läns fiskareförbund och Gävleborgs läns fiskförsäljningsförening bör försäkringsbolagens verksamhet ej omfatta större områden än som beröras av befintliga fiskareorganisationer, eftersom uppbörden av avgifter föreslås skola ske genom dem. Viktigast är emellertid enligt nyssnämnda organisationer, att verksamheten omfattar ett område där fångstsätt och fiskredskap äro likartade bland medlemmarna. Svenska insjöfiskarnas centralförbund anser, att möjlighet bör lämnas öppen även för insjöfiskare att komma i åtnjutande av en förbilligad försäkringsform med statligt stöd. Däremot förklara lantbruksstyrelsen och Kalmar läns fiskevattensägareförbund, att försäkring av redskap som användes vid sötvattensfiske icke är nödvändig. Möjligen kunde fiskare i de större sjöarna ha behov av att deltaga i försäkringsverksamheten. Vad beträffar förslaget om föreningarnas organisation ifrågasätter fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt om det ej är ett onödigt intrång i föreningarnas självbestämmanderätt, att en ledamot av styrelsen skall utses av den övervakande myndigheten. Ett spörsmål, som enligt flera yttranden icke tillräckligt utretts, är frågan om kontroll och värdering av redskapen. Statskontoret anser sålunda att försäkringsformen icke kan läggas till grund för stöd åt fiskarena för redskapsförluster, så länge värderings- och kontrollfrågorna ej blivit lösta. Även lantbruksstyrelsen finner detta problem vara av avgörande betydelse och framhåller, att svårigheterna äro utomordentliga, bl. a. på grund av vissa redskaps hastiga förslitning. Ostkustfisk centralförening, Svenska ostkustfiskarenas centralförbund och Gotlands fiskareförbund anse, att värdering av redskapen nödvändigtvis
