sätt utredningen föreslagit, torde kravet på fondbildning inom bolagen böra skärpas i förhållande till utredningens förslag. Avsättning torde sålunda böra ske, förutom till reservfonden, med 75 procent av nettoöverskottet till en fond, förslagsvis benämnd skaderegleringsfonden, intill dess denna uppnått en storlek motsvarande tre gånger de årliga försäkringsavgifternas storlek. Därefter torde avsättningarna kunna minskas till 50 procent av nettoöverskottet till dess sistnämnda fond vuxit till fem gånger försäkringsavgifternas storlek, varefter någon avsättning till densamma icke synes behöva föreskrivas. Skulle fonden nedgå under det sålunda föreskrivna beloppet, torde avsättning ånyo böra vidtagas. Vid beräkning av överskottet å sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse må i skattehänseende avdrag göras, förutom för driftkostnader, för avsättning till bland annat sådan reservfond, som av ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt bildas enligt gällande föreskrifter om allmänna grunder angående försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar. Starka skäl synas tala för att avdrag må göras även för avsättningar till nu omförmälda skaderegleringsfond för fiskredskapsförsäkringsbolag. Med hänsyn till att den statsunderstödda försäkringsverksamheten i fråga om fiskredskap icke avses skola påbörjas förrän den 1 januari 1949 torde dock ej erfordras att denna fråga upptages till behandling redan nu. Nära sammanhängande med försäkringsavgifternas storlek äro frågor om självrisk, återbäring av avgifter och uttaxering. Även dessa frågor synas böra behandlas särskilt för varje försäkringsbolag. Med det här förordade systemet för beräkning av försäkringsavgifterna synes uppbörden av dessa lämpligen böra ske på det sätt utredningen föreslagit, d. v. s. genom att fiskförsäljningsföreningarna vid utbetalning till fiskarena av likvider för levererad fisk göra avdrag för försäkringspremierna och inleverera dessa till försäkringsbolagen. I den mån uppbörden ej kan anordnas på detta sätt, torde fiskarena i stället böra till bolagen avlämna deklaration över sina fångster och i samband därmed inbetala premien. Även denna fråga torde. emellertid höra regleras närmare av de olika försäkringsbolagen med hänsyn till de lokala förhållandena. – Som jag förut framhållit böra utgifterna för redskapsförsäkringen under normala skadeår täckas av försäkringsavgifterna och statens medverkan inskränka sig till bidrag vid större förluster. Utredningen har föreslagit, att bolagen utöver avsättningar till reservfonden även skulle avsätta medel till en gemensam fond, till vilken även staten skulle lämna bidrag. Ur denna fond skulle bidrag utgå till de olika bolagen vid större förluster. Med hänsyn till det här föreslagna sättet för premiebetalningen torde emellertid vissa nackdelar vara förbundna med en sådan anordning. Risk skulle sålunda föreligga för att försäkringsbolag inom sådana distrikt där fångstvärdet är högt i förhållande till redskapsvärdet genom denna fond skulle komma att i icke obetydlig utsträckning få bidraga till försäkringen av redskap J Bilmng till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 70.
