13 Kungl. Ma]:ts proposition nr 70. inom sådana distrikt där förhållandet mellan fångstvärde och redskapsviirde år det omvända. Vidare skulle fondbildningen inom de olika bolagen gå mycket långsamt. Medlemmarnas intresse för redskapsförsäkringen kunde därigenom befaras minska. övervägande skäl synas därför tala för all någon sådan utjämningsfond icke bildas utan att bidrag vid större förluster utgår direkt av statsmedel såsom förstärkning, där så erfordras, av varje bolags skaderegleringsfond. För att icke anspråken på statsbidrag skola bliva alltför stora, har jag i det föregående förordat en höjning av kravet på bolagens egen fondbildning i förhållande till vad utredningen föreslagit. För att ytterligare öka intresset hos försäkringstagarna att nedbringa utgifterna torde även vid katastrofförluster en viss del av skadorna böra betalas av försäkringstagarna själva. Vid förlust å försäkringsverksamheten under visst år synes sålunda skaderegleringsfonden böra tagas i anspråk intill halva dess belopp. Skulle därefter ytterligare förluster kvarstå torde statsbidrag böra utgå till täckning av nio tiondelar av dessa förluster, medan resterande tiondel synes böra täckas antingen genom anlitande av andra för ändamålet disponibla medel eller genom uttaxering hos delägarna. Utöver nämnda statsbidrag torde det allmänna även böra lämna försäkringsbolagen understöd vid starten, vilket understöd lämpligen kan utgå på sätt utredningen föreslagit, nämligen i form av organisationsbidrag med lre kronor per kalenderår för varje medlem i bolaget. För att göra fiskarena intresserade av att snabbt få igång försäkringsverksamheten torde sådant bidrag icke böra utgå för tid efter den 31 december 1953. Även sådana bolag som bildats före den 1 januari 1949, då ifrågavarande bestämmelser avses träda i kraft, synas emellertid böra ha möjlighet att erhålla organilionsbidrag. Storleken därav torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall. Fiskredskapsförsäkringsbolagen komma att i tekniskt och ekonomiskt avseende stå under övervakning av försäkringsinspektionen. Emellertid torde även det praktiska arbetet inom företagen böra stå under en viss övervakning från statens sida, och den förut i år föreslagna fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök torde lämpligen kunna anförtros denna uppgift. För att försäkringsverksamheten snabbt skall komma igång torde ett mindre belopp böra ställas till styrelsens förfogande att användas till propaganda bland fiskarena och för rådgivande verksamhet beträffande utformandet av bolagsordning, allmänna försäkringsvillkor m. m. Av praktiska skäl synes det lämpligt att ifrågavarande bestämmelser träda i kraft den 1 januari 1949. Med hänsyn till svårigheterna att bedöma storleken av skadorna på fiskredskap och anslutningen till fiskredskapsförsäkringsbolagen är det icke möjligt att ens med någorlunda säkerhet bestämma huru stort belopp som kan erfordras för att täcka statens utgifter för ifrågavarande ändamål. I avvaktan på närmare erfarenheter torde för ändamålet böra beräknas ett förslagsanslag å 50 000 kronor. Med hänsyn till tidpunkten för bestämmelsernas ikraftträdande torde några medelsan
