förde sig till annan utbildning samt praktikanttjänstgöring. Garantilånen borde sålunda omfatta samtliga till följd av studier eller annan utbildning. praktikanttjänstgöring inbegripen, ådragna skulder, som vid tiden för låneansökningen åvilade sökanden och som med hänsyn till dennas utbildning och övriga omständigheter kunde anses skäliga. Någon maximering av lånebeloppets storlek syntes med hänsyn till de ytterst växlande förhållandena för polismännen under utbildningstiden icke kunna ske och ej heller vara lämplig, utan det torde böra överlåtas till lånenämnden att med ledning av vad som i varje särskilt fall blivit upplyst pröva beloppets skälighet. Beträffande a m o r t e r i n g s vil l k o r e n för lånen föreslår utredningen icke någon avvikelse från vad som gäller med avseende på akademikerlänen. Såsom skäl härför framhåller utredningen: Visserligen uppgår polismännens skuldsättning på grund av utbildning i allmänhet till väsentligt lägre belopp än den skuldsättning, som i regel åvilar den, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen, men å andra sidan äro polismännens löner i allmänhet väsentligt lägre än akademikernas. Det bör dock betonas, att även om amorteringstiden sålunda kan utsträckas ända till 15 år och, då särskilda omständigheter därtill föranleda, ännu längre en så lång amorteringstid endast mera undantagsvis synes böra komma i fråga. Med hänsyn till det smidiga sätt, på vilket bestämmelserna om de statliga garantilånen äro utformade, synes icke behöva befaras, att amorteringstiderna behöva utsträckas längre än vad som med hänsyn till omständigheterna kan vara skäligt. O r g a n i s a t i o n e n av den föreslagna kreditgivningen bör enligt utredningen handhavas av de organ, som handlägga ärenden rörande akademikerlån. För att polismännens synpunkter skola bli tillgodosedda inom garantilånenämnden föreslås dock, att två av Kungl. Maj:t, efter förslag av vederbörande polisorganisation utsedda personer, som företräda polismännens intressen, skola äga deltaga i nämndens överläggningar och beslut i ärenden om lån till polismän. Några ändrade regler om garantilånenämndens beslutförhet anser utredningen icke erforderliga. Vad slutligen angår k o s t n a d e 1 n a för den ifrågasatta låneverksamheten anser utredningen, att några medel utöver det förslagsanslag, som anvisats för garantilånenämndens verksamhet för akademikerlånen, tills vidare icke erfordras. Utredningen anför härom: Det totala beloppet av de skulder, som kunna komma i fråga till inlösen enligt utredningens förslag, kan icke med någon grad av säkerhet bedömas liksom ej heller i vilken utsträckning den föreslagna låneformen kommer att anlitas. Emellertid synes kunna hävdas, att den kreditgivning. varom nu är fråga, kommer att få blygsam omfattning i jämförelse med den, som statsmakterna redan bundit sig för. De förlustrisker, som ett förverkligande av utredningens förslag kan antagasmedföra för statsverket, synas skäligen ej befaras bliva större än de. som aro forbundna med kreditgivningen till dem, som avlagt akademisk
