Kungl. Maj.ls proposition nr 78. 1:; utredningens mening möjliggöra en mera planmässig amortering av studieskulderna än f. n. och skänka stadga åt vederbörande polismans ekonomi, befria honom från beroende av enskilda långivare eller horgensmän samt undanröja olägenheterna av att tagna försäkringar tjäna såsom säkerhet för studieskulder. Under hänvisning till det förslag utredningen framtagt rörande polismännens ekonomiska förmåner vid genomgång av polisskola framhåller utredningen, att den förordade kreditgarantien huvudsakligen skulle avse dem, som redan genomgått eller inom den närmaste tiden komma att genomgå polisskola. I den mån de ekonomiska förhållandena för polisskol.eeleverna framdeles förbättrades, komme den statliga kreditgivningen för polispersonalens studieskulder att förlora i betydelse. Beträffande frågan om b e h ö r i g li e t a t t söka l än anför utredningen: Behörighet att söka lån bör tillkomma den, som genomgått av staten bekostad eller understödd polisskola, d. v. s. förvärvat den utbildning, som enligt polisreglementet i regel erfordras för vinnande av ordinarie anställning vid polisväsendet. I enlighet med förslagets allmänna syfte torde som regel även böra gälla krav på att lånesökanden är knuten till polisväsendet. Emellertid synes något sådant krav icke böra föreskrivas, utan torde det få prövas med hänsyn till oinständigheterna i det särskilda fallet om skäl föreligger att medgiva garantilån även åt annan sökande. Om syftet att undanröja olägenheterna av polismännens skuldsättning på grund av kostnader för sin utbildning helt skall nås, synes emellertid böra öppnas möjlighet till kreditgivning inom en något vidare ram. Det synes nämligen sannolikt, att även andra till polisväsendet knutna befattningshavare, än som nyss avsetts, åsamkats skulder till följd av kostnader för sin utbildning. Utredningen har därvid särskilt uppmärksammat, att det inom landsfiskalsorganisationen torde finnas befattningshavare, som till följd av de före distriktsåklagarreformens genomförande otillfredsställande utbildnings- och avlöningsförhållandena, åsamkat sig skulder för sin utbildning och till följd härav skäligen böra erhålla tillfälle att sanera sin ekonomi. Utredningen förbiser därvid icke, att vissa svårigheter kunna förefinnas att i sådana fall bedöma i vad mån uppgivna skulder äro att hänföra till kostnader för vederbörandes utbildning. Dessa svårigheter synas dock icke böra överskattas. I allmänhet torde det icke möta några svårigheter att med ledning av föreliggande upplysningar avgöra, om vederbörande nödgats skuldsätta sig för sin utbildning. I den mån så är fallet synes i det begränsade antal fall, varom här kan bliva fråga, det påtagliga allmänna intresset av att befattningshavare vid polisväsendet har en ordnad ekonomi tala för en fri skälighetsprövning av lånebeloppets storlek. I detta sammanhang påpekar utredningen, att de som avlagt distriktsaklagarexamen redan på grund av nu gällande bestämmelser torde äga möjlighet att erhålla garantilän. Rörande l ä n e n s o m f a t t n i n g framhåller utredningen att, om förslagets syfte skulle nås, lånen borde omfatta icke endast skulder, ådragna på grund av utbildning i polisskola. utan även sådana skulder som hän
