Kungl. Iliaj:ts proposition nr 178. 17 av kreditgaranti borde uppställas att lånesökanden genomgått polisskola med godkända betyg samt att han skulle vara livförsäkrad för minst det belopp, vartill lånet uppginge. Landsfogden i Malmöhus län ifrågasätter, huruvida den föreslagna kreditgarantien även borde omfatta utbildningskostnader, som befattningshavare tillhörande landsfiskalsorganisationen ådragit sig före distriktsåklagarreformens genomförande. Enligt landsfogdens åsikt syntes behovet därav knappast vara så stort, att det uppvägde de påtagliga svårigheter, som vore förenade med att i varje särskilt fall bedöma i vad mån uppgivna skulder hänförde sig till vederbörandes utbildning. Även föreningen Sveriges landsfiskalsassistenter har understrukit svårigheten att bedöma i vad mån befattningshavares vid landsfiskalsorganisationen skulder hänförde sig till vederbörandes utbildning. Föreningen har härom anfört: Det är obestridligt, att en del befattningshavare inom landsfiskalsorganisationen måst skuldsätta sig. I likhet med utredningen måste dock föreningen understryka, att stora svårigheter förefinnas att bedöma i vad mån skulderna äro att hänföra till vederbörandes utbildning och praktikanttjänstgöring. Ett exempel: En landsfiskalsaspirant inträdde å banan 1927. Under första året åtnjöt han ingen lön. Nästa år erhöll han en månatlig lön om 25 kronor. De därpå följande fem åren ökades lönen successivt till 100 kronor i månaden. Under denna period hade aspiranten dock att på egen bekostnad under sex månader fullgöra praktisk tjänstgöring vid kriminalpolisen i Stockholm. Under åren 1934-1937 erhöll aspiranten en genomsnittlig månadslön om 150 kronor. Sistnämnda år förordnades han som landsfiskalsassistent med en lön om cirka 250 kronor i månaden. Vid distriktsåklagarreformens genomförande 1941 förordnades han som landsfiskalsassistent i dåvarande lönegraden Eo 14. – Det nu framlagda exemplet är icke något ytterlighetsfall utan ett rent normalfall. Framhållas bör kanske i detta sammanhang, att åtskilliga landsfiskalsaspiranter tidigare måst erlägga betalning för första praktikantåret. – Med detta exempel för ögonen kan man fråga sig, var gränsen för praktikanttjänstgöringen skall dragas. Det torde vara svårt att som sådan tjänstgöring rubricera en så pass lång tidsperiod som de tio första åren, då aspirantens lön klart underskred även dåvarande existensminimum. Med andrajord torde man icke konsekvent kunna sätta likhetstecken mellan praktikanttjänstgöring och tjänstgöringstid, varunder oskäligt låg lön uppburlts. Styrelsen för polisskolan i Göteborg och polismästaren i nämnda stad anse, att det skulle vara fördelaktigt, om den föreslagna kreditgarantien kunde utsträckas att gälla även den som vunnit inträde i polisskola. Finansieringen av själva studierna kunde för många elever vara svår att ordna även med hänsyn till möjligheten att sedermera erhålla garantilån för sludiekostnaderna. En dylik utvidgning av kreditgivningen skulle vara särskilt värdefull, om utredningens förslag rörande avlöning åt polismän vid genomgång av polisskola icke komme att genomföras. Vad angår l å n e n s o m f a t t n i n g har länsstyrelsen i Östergötlands 2 – Bihang till riksdagens protokoll 1948. I saml. Nr 78.
