deras tjänstgöringsskyldighet, och alla de tandläkarstuderande, som beräknas avlägga tandläkarexamen före den 1 oktober 1949, skriftligen förklarat sig villiga att, vid äventyr att de eljest bli uteslutna ur tandläkarförbundet, tjänstgöra inom folktandvården i samma utsträckning och på samma villkor som om lagen förlängts t. o. m. den 30 september 1949. Medicinalstyrelsen har i avgivet remissyttrande förklarat att styrelsen, oaktat att principiella betänkligheter kunde resas mot organisationernas förslag, icke ville motsätta sig detsamma. Därvid har medicinalstyrelsen räknat med att organisationerna även i övrigt skola verksamt söka främja folktandvårdens utveckling och att medverka till att den tjänstgöring inom folktandvården, som utgör villkor för tilldelande av stipendier åt blivande distriktstandläkare, fullgöres lojalt. Medicinalstyrelsen har vidare framhållit att det syntes önskvärt, att den i studieplanen för tandläkarinstituten intagna kursen i social odontologi redan fr. o. m. instundande hösttermin anordnades såsom ett obligatoriskt led i tandläkarutbildningen. Med anledning av vad sålunda förekommit har jag ansett mig böra taga fasta på de förbindelser som från tandläkarhåll avgivits i denna sak. När jag i enlighet härmed icke föreslår någon ytterligare förlängning av 1943 års lag, räknar jag med att tandläkarnas organisationer skola medverka till att erforderligt antal tandläkare i fortsättningen komma att stå till förfogande för att tjänstgöra inom folktandvården. Jag vill framhålla att det vill synas som om själva tillvaron av lagstiftningen på detta område varit ett irritationsmoment, som bidragit till att tandläkarna själva – ehuru de som tjänstgjort inom folktandvården icke torde ha något att erinra mot tjänstgöringen som sådan – erhållit en i viss mån felaktig inställning till folktandvården. Därtill torde även ha bidragit bristande upplysning, särskilt bland de studerande vid tandläkarinstituten, rörande den sociala tandvården och vad därmed sammanhänger. Det förefaller som om de studerande icke tillräckligt beaktat de fördelar, som folktandvården erbjuder den nyexaminerade tandläkaren genom att han under ekonomiskt gynnsamma villkor får göra sina första praktiska erfarenheter inom yrket samtidigt som han vinner kännedom om de sociala hälsovårdssynpunkter som folktandvården företräder. En vidgad upplysning i dessa hänseenden torde kunna underlätta folktandvårdens rekryteringsproblem. Särskilt bör den kurs i social odontologi, som är ämnad att ingå i undervisningsplanen vid tandläkarinstituten, härvid kunna verka gynnsamt. Såsom medicinalstyrelsen framhållit är det ytterst angeläget att denna kurs snarast kommer till stånd och att erforderliga medel för detta ändamål ställas till förfogande redan för budgetåret 1948/49. Anslagsfrågan härom torde få anmälas av chefen för ecklesiastikdepartementetMitt ställningstagande i denna sak har även påverkats av den översyn av folktandvården, som f. n. äger rum av 1946 års folktandvårdssakkunniga och som förväntas bli slutförd under detta år. I direktiven för de sakkun
