DepartementschefenI likhet med kommittén anser jag det lämpligt att i strafflagen upptaga en uttrycklig reglering av frågan, när ett brott skall anses vara begånget inom riket eller å svenskt fartyg. Att i detta hänseende liksom hittills lita till rättegångsbalkens processuella regler om domstols behörighet att upptaga brottmål med hänsyn till platsen för brottets begående synes icke tillfredsställande, enär de synpunkter som böra anläggas på frågan, huruvida svensk strafflag skall tillämpas, icke sammanfalla med de processuella synpunkter som ligga till grund för forumreglerna. Emellertid synes genom att placera den föreslagna nya bestämmelsen såsom andra stycke i 1 § böra tydligare utmärkas, att den avser att allenast med avseende å strafflagens tillämplighet lösa frågan, var ett brott skall anses vara begånget.
Beträffande verkan av utomlands undergången bestraffning skiljes i SL 1: 3 för närvarande mellan det fall att brottet blivit begånget utomlands och det fall att det förövats här i riket. I förra fallet är straff här uteslutet, under det att i senare fallet det utomlands undergångna straffet icke utgör hinder för realiserande av det svenska straffanspråket. Mot denna ståndpunkt har erinrats, att det å ena sidan i många fall kunde framstå såsom obilligt, att ingen som helst hänsyn finge tagas" till utomlands undergången bestraffning för här i riket förövat brott, medan det å andra sidan icke syntes vara riktigt, att utomlands undergånget straff för utom riket förövat brott alltid skulle utesluta brottets bestraffning i Sverige. Därtill kommer, att det till följd av den nyss berörda nya bestämmelsen i 1 kap. oftare än enligt gällande rätt torde kunna inträffa, att det uppstår fråga om bestraffning i Sverige av den som redan undergått straff utomlands. Kommittén har därför föreslagit att 3 § skall erhålla ändrad lydelse av innehåll, att ingen utan Konungens. förordnande får åtalas för brott för vilket han utom riket undergått bestraffning, samt att domstolen, där till straff dömes, skall äga förordna om avräkning "för den undergångna bestraffningen efter vad som prövas skäligt.
Sveriges advokatsamfund har häremot invänt, att den föreslagna generella
befogenheten för Konungen att förordna om åtal i sådana fall, där den
brottslige redan utomlands- undergått bestraffning för brottet, förefölle att
medföra en viss risk för rättsosäkerhet. Möjlighet till sådant åtal syntes icke
böra stå öppen i andra fall än då det genom brottet angripna intresset på
grund av särskilda förhållanden åtnjöte starkare rättsskydd i Sverige än i
det främmande landet.
DepartementschefenVad Sveriges advokatsamfund framhållit bör beaktas vid Konungens
prövning av åtalsfrågan, men det synes icke erforderligt att i lagtexten upplaga
ett uttryckligt stadgande i den riktning samfundet antytt. I den av kommittén
föreslagna paragrafen ha därför icke företagits andra ändringar än att, i
anslutning till terminologien i den nya lagen om verkställighet av frihetsstraff
