Departementschefen.Den första meningen av denna paragraf innehåller i kommitténs förslag, att fråga som avses i 18 eller 19 § skall prövas av domstol på talan av åklagare. Enligt nya rättegångsbalken skall det emellertid åligga domstolen att, så snart allmän åklagare eller målsägare väckt åtal för brott, ex officio pröva även frågor om förverkande (SOU 1938: 44 s. 23). För det fall att fråga om förverkande uppkommer utan samband med åtal finnes stadgande i 17 § av det förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken, som förelagts "riksdagen innevarande är. En särskild regel om sättet för förverkandetalans anställande blir därför icke erforderlig. Att begränsa möjligheten att väcka talan utöver vad som följer av 5 kap. 19 a § i departementsförslaget har icke synts erforderligt. Behörigheten för åklagare att väcka talan, om straff är förfallet, synes såsom kommittén föreslagit böra vara beroende av överåklagares beslut.
Nuvarande 2: 20 innehåller en hänvisning till att brott i några fall enligt särskilda stadganden kunna medföra påföljder utom de i 2 kap. angivna. Denna erinran, vilken huvudsakligen syftar på förverkandepåföljder, kan efter förverkandebestämmelsernas upptagande i 2 kap. utgå.
I nuvarande 2: 21 stadgas, att om någon utom riket är straffad för brott och förty, enligt 1: 3, fri från straff här i riket, förlust av ämbete, tjänst eller annan :allmän befattning likväl må här ådömas honom, där brottet efter strafflagen bör medföra förlust av befattningen eller obehörighet att inträda däri; om å brottet bör följa mistning av befattning på viss tid, må därtill dömas.
Kommittén har föreslagit upphävande av detta lagrum, enär 1: 3 i kommittéförslaget öppnade möjlighet att, där så funnes påkallat, lagföra en utrikes bestraffad brottsling för att svensk domstol skulle bliva i tillfälle att döma honom till avsättning eller suspension.
Förslaget medför visserligen den omgången att den utomlands dömde brottsling, som enligt svensk lag för sitt brott förskyllt avsättning eller suspension, icke kan ådömas sådant ämbetsstraff utan att Konungen förordnar om åtal och även frågan, om vilket "allmänt straff som borde följa å brottet, blir föremål för prövning av svensk domstol. Då den svenska domstolen efter att ha utmätt det allmänna straffet kan förordna om sådan avräkning av den utomlands undergångna bestraffningen att intet ytterligare straff kvarstår att avtjäna, synes det mig emellertid onödigt att bibehålla någon specialbestämmelse för detta sällsynta undantagsfall.
Paragraferna motsvara 1 och 2 §§ i kommitténs förslag.
Kommittén har såsom 1 § i oförändrat skick upptagit de nuvarande bestämmelserna om försök i 13 §, som tillkommo genom 1942 års lagstiftning i ämnet.
