föreningen böra tagas under övervägande, huruvida icke åt samtliga i nu förevarande paragraf av förslaget omnämnda märken borde genom en särskild bestämmelse beredas samma straffrättsliga skydd som för närvarande på grund av stadgandet i 13: 14 vattenlagen tillkomme de vattenrättsliga märkena. I anledning härav vill jag framhålla att, då fara i bevishänseende icke föreligger och straff enligt 12: 8 i förslaget sålunda icke skall inträda, möjlighet finnes att i stället ådöma straff enligt 24 kap., därest märkena förstörts eller förändrats på ett sådant sätt att nyttan av dem gått helt eller delvis förlorad. Att beträffande andra här ifrågavarande märken än vattenrättsliga införa ett mot 13: 14 vattenlagen svarande subsidiärt stadgande om straffskydd finner jag däremot icke påkallat. Till följd av den utvidgning av det straffbara området i nu förevarande stadgande i strafflagen, som skett därigenom att kravet på bedrägligt uppsåt utgått, har nämligen den praktiska betydelsen av nämnda lagrum i vattenlagen blivit synnerligen ringa.
Den av kommittén föreslagna brottsbeskrivningen har, frånsett den förut angivna ändringen, bibehållits i sak oförändrad. Då det icke synes nödigt att i strafflagen uttryckligen nämna de vattenrättstekniska termerna vattenmärke och observationsrör, har emellertid såsom föremål för skyddet helt allmänt angivits dels gällande gränsmärke eller fixpunkt, dels ock annat märke för plan- eller höjdmätning å land eller i vatten.
Med hänsyn bl. a. till att paragrafen i departementsförslaget utsträckts till att gälla även provisoriska märken har i straffskalan för normalfall upptagits fängelse vid sidan om straffarbete i högst fyra år.
I 4 § av detta kapitel har kommittén upptagit ett stadgande, att den som begagnar eller för begagnande utlämnar falsk urkund skall, där åtgärden innebär fara i bevishänseende, straffas för brukande av falsk urkund såsom hade han förfalskat urkunden. Enligt 6 § andra stycket i kommittéförslaget skall ansvar för penningförfalskning inträda jämväl där någon utprånglar falsk sedel eller falskt mynt. Har utprånglaren mottagit det förfalskade i tro att det var äkta, skall emellertid straffet blott vara fängelse eller böter. Slutligen skall enligt 7 § andra stycket i kommittéförslaget ansvar för märkesförfalskning drabba den som begagnar eller för begagnande utlämnar något som blivit förfalskat på sätt i 7 § sägs.
Motsvarande bestämmelser finnas i gällande lag i 12: 6, 8, 16 och 17. Enligt 6 § straffas den som, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, brukar handling den han vet falsk vara, enligt 8 § den som, med vetskap om märkesförfalskning, i bedräglig avsikt begagnar det förfalskade och enligt 16 § den som utprånglar falskt mynt eller falsk penningsedel. Straffet är i samtliga fall detsamma som om han själv gjort förfalskningen. Enligt 17 § blir straffet allenast fängelse eller straffarbete i högst två år eller
