författning avgives under edlig förpliktelse eller på heder och samvete, lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen samt åtgärden innebär fara i bevishänseende. Straffet har föreslagits skola vara fängelse eller böter eller, om brottet är grovt, straffarbete i högst två âr. I ett andra stycke av paragrafen har kommittén föreslagit, att den som av grov oaktsamhet begår sådan gärning, som nyss sagts, skall straffas med böter eller fängelse.
Det är redan enligt gällande rätt vanligt, att osann uppgift, som lämnas under edlig förpliktelse eller på heder och samvete, medför straffansvar. I nuvarande 12: 22 stadgas sålunda straff för falsk utsaga i sådan skriftlig försäkran på heder och samvete, som avgives jämlikt 3: 2 eller 6: 9 giftermålsbalken, nämligen försäkran om frihet från äktenskapshinder och försäkran angående vilken make viss egendom tillhör. Vidare stadgas i skattestrafflagen ansvar för den som i deklaration för fastställande av skatt lämnar oriktig uppgift ägnad att för honom eller den han "företräder leda till frihet från skatt eller till för låg sådan. I ett flertal andra specialförfattningar finnas bestämmelser om ansvar för oriktig anmälan, ofta oavsett formen för anmälningen. Som exempel härå kunna nämnas stadgan den 8 juni 1917 angående hotell- och pensionatrörelse samt utlänningslagen den 15 juni 1945.
Det nu föreslagna stadgandet har av kommittén motiverats med att, om i strafflagen upptoges en bestämmelse om ansvar för oriktig uppgift i skriftlig utsaga som jämlikt lag eller författning avgåves under edlig förpliktelse eller på heder och samvete, möjlighet skulle beredas att allenast genom att föreskriva sådan form för viss uppgift åstadkomma straffrättslig garanti för uppgiftens sanningsenlighet. Kommittén har emellertid icke ansett sig böra granska de redan givna speciella straffbestämmelserna av hithörande slag för att pröva, huruvida de vore motiverade av särskilda förhållanden eller utan olägenhet skulle kunna ersättas av den nu föreslagna paragrafen. Dessa bestämmelser skulle därför enligt förslaget kvarstå och, såsom varande av speciell natur, äga tillämpning på de förhållanden de avsåge att reglera med uteslutande av den nu ifrågavarande allmänna bestämmelsen i strafflagen. På grund av de inskränkningar i det föreslagna nya stadgandets tillämpningsområde som sålunda föranleddes av andra ansvarsbestämmelser bleve dess räckvidd till att börja med icke stor. Under paragrafen komme emellertid att falla bl. a. sådan osann försäkran, som för närvarande bestraffades enligt 12: 22 strafflagen.
Angående det i förslaget uppställda rekvisitet fara i bevishänseende har kommittén anfört, att på grund härav en oriktighet icke skulle kunna medföra ansvar annat än om den avsåge något för den avgivna utsagan väsentligt. Ansvar skulle alltså icke inträda t. ex. för angivande av oriktigt datum för underskriften, där dagen för utsagans avgivande saknade betydelse för det ändamål utsagan skulle tjäna. Genom kravet på fara i bevishänseende uteslötes vidare från ansvar oriktiga uppgifter angående förhållanden som blott hade historiskt eller vetenskapligt intresse. Huruvida åtgärden innebure fara i bevishänseende, bleve att bedöma med hänsyn till omständigheterna vid densamma.
