Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/695

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
285
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

eller för upprätthållandet av allmän ordning eller säkerhet i riket. Straffet har föreslagits skola vara straffarbete i högst fyra år eller fängelse. Om brottet är grovt, skall emellertid enligt ett andra stycke i paragrafen för grovt sabotage dömas till straffarbete från och med två till och med tio år eller på livstid; vid bedömandet huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara för rikets säkerhet, för flera människoliv eller för egendom av särskild betydenhet.

Vad sålunda föreslagits motsvaras i gällande rätt dels av strafflagen 19: 10–16 och dels av lagen den 13 december 1940 om straff för sabotage. Förstnämnda lagrum innefatta bestämmelser om straff för skadegörelse och liknande gärningar beträffande skilda slags anläggningar av betydelse för den allmänna samfärdseln, för belysning, kraftförsörjning m. m. I sina huvuddrag härrörande från strafflagens ursprungliga lydelse av år 1864 förete dessa bestämmelser för nutida förhållanden kännbara luckor. Elektriska ledningar äro sålunda medtagna men däremot icke själva kraftverken. Bland egentliga industrianläggningar omfattas endast gruvor av straffskyddet. Detta gäller vidare icke för radiostationer eller för luftfarten och ej heller för förråd av förnödenheter. Till komplettering av stadgandena i 19: 10–16 har emellertid den förutnämnda särskilda sabotagelagen införts. Enligt denna, som vid sin tillkomst var avsedd som ett av krisförhållandena föranlett provisorium och alltjämt endast har tidsbegränsad giltighet, bestraffas med avsevärt högre straff än som stadgas i 19: 10–16 den som med uppsåt att skada försvaret eller folkförsörjningen eller störa förvaltningen eller den allmänna ordningen förstör eller skadar anläggning, inrättning eller föremål av betydelse för försvaret, folkförsörjningen eller förvaltningen eller som vid tillverkning, leverans, förvaring eller forsling av sådant föremål åstadkommer fel hos föremålet eller föranleder dröjsmål med dess avlämnande eller som eljest förhindrar eller försvårar användande av anläggning, inrättning eller föremål som nyss nämnts eller som gör annat därmed jämförligt sabotage.

I kommittéförslaget ha till en början i 8: 2, vilket lagrum skall gälla för tid då riket är i krig eller Konungen ändock förordnat om stadgandets tillämplighet, upptagits vissa mot sabotagelagen svarande bestämmelser, i det att såsom krigsförräderi straffbelagts bl. a. att någon genom sabotage eller eljest fördärvar något som har avsevärd betydelse för krigföringen eller ock hindrar eller försvårar dess användande. I nu förevarande paragraf ha däremot inrymts straffbestämmelser angående sabotage under annan tid än krigstid och därmed jämställd tid. Eftersom de här föreslagna bestämmelserna ha större räckvidd än 8: 2, skola de emellertid, i den mån gärningen i fråga icke faller under sistnämnda lagrum, kunna komma till användning jämväl under krigstid. Kommittén har enligt motiven här sökt att till ett brott sammanfatta det huvudsakliga innehållet i nuvarande 19: 10–16 och i sabotagelagen. Den detaljerade och delvis föråldrade regleringen i förstnämnda lagrum har därvid utbytts mot mera enhetliga och för moderna förhållanden avpassade bestämmelser. Vid bearbetningen av sabotagelagen har beaktats, att den nu förevarande paragrafen i motsats till sabotagelagen är avsedd att äga tillämpning