även under normala förhållanden. Enligt kommitténs mening är emellertid paragrafen jämte 8: 2 i förslaget tillfyllest även under krigsförhållanden, varför kommittén föreslagit att sabotagelagen upphäves.
Såsom objekt för sabotage har i främsta rummet nämnts för den allmänna samfärdseln betydelsefull trafik till lands eller vatten eller luften eller annan sådan verksamhet, såsom vid telegraf eller radio. Enligt kommitténs motiv skall härunder ingå trafiken på vägar, järnvägar och spårvägar, vid omnibuslinjer och hamnanläggningar, reguljär båttrafik, telefon m. m. Sabotageföremålen i denna grupp liksom de i den därnäst nämnda, anläggningar för allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft, skyddas av den föreslagna paragrafen, sådan den enligt motiven är att förstå, oavsett om de äro belägna i Sverige och även om de ej skulle avse att betjäna den svenska allmänheten utan allmänheten i något annat land. Detta innebär enligt kommittén en utvidgning i förhållande till gällande rätts bestämmelser i ämnet, förestavad av att det vore önskvärt att ej genom en allt för snäv avfattning av paragrafen avskära svenska myndigheter från möjligheten att straffa internationellt verksamma sabotörer. Genom utvidgningen vunnes nämligen, under förutsättning tillika att kommitténs förslag angående straff för förberedelse till brott antoges, att en i Sverige utförd förberedelse till sabotage bleve straffbar även om gärningen skulle vara avsedd att drabba utländskt intresse. För den återstående gruppen av sabotageobjekt, egendom av avsevärd betydelse för försvaret, folkhushållningen, rättsskipningen, förvaltningen samt upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet, har däremot i huvudsaklig överensstämmelse med gällande rätt skett en begränsning till svenska intressen. Det har nämligen icke synts kommittén påkallat att genom paragrafen anordna straffskydd även för andra staters försvar, förvaltning eller övriga statsfunktioner.
Då den brottsliga handlingen i förslaget beskrivits endast såsom att allvarligt hindra eller störa trafik eller annan sådan verksamhet eller användandet av anläggning eller egendom av här ifrågakommande slag, fordras sålunda ej ovillkorligen att en skadegörelse äger rum, utan sabotage kan tänkas ske genom vilken åtgärd som helst. Genom att undantag gjorts för åtgärd som allenast innefattar undanhållande av arbetskraft eller uppmaning därtill skola emellertid stridsåtgärder på arbetsmarknaden icke bliva straffbara i den mån de icke undantagsvis skulle falla under bestämmelsen om krigsförräderi i 8: 2. Det har nämligen icke synts kommittén tillrådligt att, frånsett krigstillstånd och därmed jämförliga förhållanden, söka genom en allmän straffbestämmelse framtvinga arbetsprestationer eller leveranser. Kommittén har i denna del vidare uttalat, att det icke heller vid sabotagelagens tillkomst avsetts att med straffhot ingripa i avtalsförhållanden på arbetsmarknaden och inom näringslivet. Erforderliga reglerande ingrepp på dessa områden hade ansetts hellre böra ske på annan väg, nämligen med stöd av allmänna förfogandelagen, rekvisitionslagstiftningen, tjänstepliktslagen, maximiprislagen och prisregleringslagen. Ansvar för sabotage syntes icke heller böra inträda ens om undanhållandet av arbetskraft innefattade brytandet av avtalsenlig
