förstnämnda lag gäller att ingen må så handhava eld eller eldfarligt föremål, att brand därav lätt kan uppstå; för åsidosättande av denna bestämmelse stadgas i 19 § samma lag dagsböter. I strafflagen 19: 22 meddelas bestämmelser om straff bl. a. för den som ouppsåtligen genom vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse är vållande till eldskada å annans egendom eller till förödelse därå genom explosion medelst sprängämne eller till skeppsbrott eller till skada å anläggningar av vissa slag såsom staten tillhöriga och därmed jämställda kanaler, slussar, järnvägar, spårvägar och elektriska ledningar eller till fara för begagnandet av dessa anläggningar eller till skada å allmänna vattenledningar, gasledningar, vägar, farleder och flottleder m. m.
Kommittén har till en början funnit, att det erfordrades en generell straffbestämmelse till komplettering av stadgandena om mordbrand och härverk. Den farlighet som utmärkte eld och likaså de i paragrafen om härverk avsedda händelserna vore nämligen enligt kommitténs uppfattning så stor, att straffskyddet icke syntes böra begränsas till att gälla allenast mot gärningar, som bleve att bestraffa såsom mordbrand eller härverk. Då vid utformningen av denna generella straffbestämmelse i första punkten av nu förevarande paragraf i kommittéförslaget stadgandet gjorts tillämpligt, där någon genom att umgås ovarsamt med eld eller sprängämne eller eljest uppsåtligen eller av oaktsamhet framkallarfara att annan skall, på sätt i mordbrands- eller härverksparagrafen sägs, bliva skadad till liv eller lem eller drabbas av omfattande förstörelse av egendom, ha sålunda här sammanförts uppsåtliga fall och oaktsamhetsfall. I fråga om de uppsåtliga fallen gäller emellertid, enligt vad förut sagts, den begränsningen, att om det åstadkommes brand, explosion, skeppsbrott eller annan primärefffekt av sådant slag som nämnes i någon av 1–3 §§, denna blir tillämplig i stället för nu förevarande bestämmelse, under förutsättning att såväl faran som primäreffekten framkallats uppsåtligen. Eftersom till följd härav i de uppsåtliga fall, som avses i den nu ifrågavarande paragrafen, gärningen i förhållande till effekten är ouppsåtlig, har kommittén funnit det naturligt att behandla dessa fall under ett med oaktsamhetsfallen. Emedan vidare gärningen, vare sig den sker av oaktsamhet eller med uppsåt, innefattar vårdslöshet i förhållande till den effekt straffbudet avser att förebygga, har kommittén såsom brottsbeteckning här föreslagit allmänfarlig vårdslöshet.
Gärningar som uppfylla förutsättningarna för straffbarhet enligt det nu behandlade stadgandet i kommittéförslaget ske, enligt vad kommittén även framhållit, ej sällan genom överträdelse av någon ordnings- eller säkerhetsföreskrift. Kommittén har ej ansett nödigt att genomgå alla dessa författningar för att undersöka i vad mån däri innefattade straffbestämmelser skulle bliva överflödiga till följd av den nu föreslagna bestämmelsen i strafflagen. Endast det förut berörda allmänna stadgandet i brandlagen har kommittén funnit böra upphävas, vilket även vid dess tillkomst förutsattes skola ske i samband med revisionen av strafflagen. I övrigt har kommittén uttalat, att om straff i särskild författning finnes utsatt för överträdelse som faller under den nu föreslagna bestämmelsen och det ej tillika gjorts undantag för
19 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 80.
