departementsförslaget under förevarande paragraf även straff för den som av oaktsamhet begår gärning, som därest den varit uppsåtlig skolat hänföras till sabotage.
Vad härefter angår stadgandets förhållande till närstående straffbestämmelser i olika specialförfattningar, må först framhållas att, såsom jag tidigare utvecklat, svaret på frågan om strafflagens tillämplighet på områden där speciallagstiftning föreligger är att söka inom specialstraffrätten. Att, på sätt i några yttranden påfordrats, här upptaga en bestämmelse i ämnet torde icke vara lämpligt. I stället torde åt praxis få överlämnas att avväga förhållandet mellan nu ifrågavarande stadgande och specialförfattningarna. Vägledande synes härvid böra vara, huruvida i det särskilda fallet en bestämmelse i en specialförfattning stadgar straff för överträdande av en ordningsföreskrift eller för vållande av just sådant slag, varom i nu förevarande sammanhang är fråga. Om det senare är förhållandet, torde specialbestämmelsen, därest den ej enligt statsrättsliga grunder blivit försatt ur kraft genom ifrågavarande stadgande i strafflagen, böra komma till användning utan samtidig tillämpning av sistnämnda stadgande. En specialstraffrättslig bestämmelse av denna typ är det förut omnämnda stadgandet i brandlagen om straff för den som handhar eld eller eldfarligt föremål så, att brand därav lätt kan uppstå. I likhet med kommittén anser jag emellertid att detta stadgande bör upphävas. Häradshövdingföreningens förslag, att i fråga om framkallandet av fara för mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse straffbarheten skulle begränsas till sådana fall då någon i särskild författning meddelad ordnings- eller säkerhetsföreskrift överträtts, finner jag mig icke kunna upptaga. De mest typiska av de faresituationer, vilka det här gäller, äro nämligen av det lättfattliga slag att det torde kunna begäras av medborgarna att de avhålla sig från att framkalla dem, även om några vägledande säkerhetsföreskrifter i specialförfattningar icke skulle finnas.
I fråga om straffskalan har jag, då hithörande brott kunna tänkas relativt ofta framträda i mera svårartade former, funnit fängelse böra nämnas först i den normala skalan samt en särskild strängare skala för grova fall tilläggas. Jag vill som exempel på fall som ofta äro grova nämna att en tjänsteman vid trafikinrättning åsidosätter vad honom till förekommande av olycksfall åligger (jfr nuvarande 25: 15, som enligt förslaget skall upphöra att gälla) eller att någon handskas vårdslöst med eld eller annat i sprängämnes- eller ammunitionsfabriker o. dyl. (jfr 99 § strafflagen för krigsmakten, som härefter torde kunna upphävas).
Den av kommittén föreslagna brottsbeteckningen "allmänfarlig vårdslöshet" har synts kunna bibehållas för de i denna paragraf av departementsförslaget upptagna fallen.
Paragrafen motsvarar 5 § i kommittéförslaget. I denna har kommittén upptagit stadgande om straff för allmänfarlig förgiftning. Sådant brott skall ansesföreligga om någon förgiftar eller infekterar livsmedel, vatten eller annat eller eljest sprider gift eller dylikt eller överför eller sprider sjukdomssmitta
