samt därigenom framkallar allmän fara för människors liv eller hälsa. Straffet har föreslagits skola vara straffarbete i högst sex år. Om brottet är grovt, skall emellertid enligt förslaget för grov allmänfarlig förgiftning dömas till straffarbete från och med fyra till och med tio år eller på livstid. Vid bedömandet, huruvida brottet är grovt skall. särskilt beaktas, om det skett med uppsåt att skada annan till liv eller hälsa eller om många människor utsatts för fara.
I gällande strafflag finnas i viss utsträckning bestämmelser om straff för gärningar av nu ifrågavarande slag. Enligt 14: 19 straffas sålunda den som i uppsåt att skada andra till liv eller hälsa förgiftar varor som hållas till salu eller vad som helst, så att allmän fara för människors liv eller hälsa därav kommer. I 14: 20 stadgas straff för den som säljer eller utlämnar gift utan att vara därtill berättigad eller säljer gift utan att iakttaga föreskrifterna om sådan handel, med påföljd att någon av giftet får döden eller svår kroppsskada. I 14: 20 a slutligen finnas bestämmelser om straff för den som säljer, utlämnar eller utbjuder förfalskade livsmedel eller läkemedel, som äro farliga för människors liv eller hälsa. Dessa bestämmelser i nuvarande 14 kap. motsvaras av det i den nu ifrågavarande paragrafen i kommittéförslaget först upptagna fallet att någon förgiftar eller infekterar livsmedel, vatten eller annat eller eljest sprider, gift eller dylikt. I förhållande till 14: 19 föreligger emellertid här den utvidgningen, att det icke kräves uppsåt att skada andra till liv eller hälsa utan endast ett uppsåt som täcker de objektiva förutsättningar, vilka grunda allmän fara för människors liv eller hälsa. Kravet på sådan fara innefattar å andra sidan en inskränkning av brottsområdet enligt såväl 14: 20 som 14: 20 a, vilka båda lagrum icke för sin tillämpning uppställa någon fordran på allmän fara. Kommittén har emellertid funnit, att i den mån straffskydd är erforderligt mot spridande av gifter samt otjänliga livs- och läkemedel i andra fall än då allmän fara för människors liv eller hälsa framkallas, stadgandena härom böra ha sin plats i speciallagstiftningen. I sådant hänseende har kommittén hänvisat till de nuvarande bestämmelserna i giftstadgan och hälsovårdsstadgan samt till livsmedelslagstiftningssakkunnigas år 1941 framlagda betänkande (SOU 1941: 22).
Det av kommittén här vidare upptagna fallet att någon genom att överföra eller sprida sjukdomssmitta framkallar allmän fara för människors liv eller hälsa saknar i gällande strafflag motsvarighet, frånsett bestämmelsen om könssjukdom i 14: 21. Kommittén har emellertid funnit, att de allmänna bestämmelserna om straff för dödande eller orsakande av kroppsskada i 14 kap. icke kunde anses tillräckliga i nu ifrågavarande fall, eftersom de icke alltid medgåve att straffet utmättes med tillbörligt beaktande av att gärningen utsatte andra personer än den, mot vilken den i första hand riktades, för fara att bliva smittade. Ännu mera otillräckliga vore straffbestämmelserna i epidemilagen den 19 juni 1919, i det dessa endast stadgade dagsböter för överträdelse av föreskrift för förebyggande eller bekämpande av epidemier. Oavsett den generella utformningen av nu förevarande paragraf i förslaget har kommittén ansett, att framkallande av fara för överförande av
