rättsfall i Svensk Juristtidning 1945 s. 12, hade medicinalstyrelsen yttrat, att personer, som båda lede av samma, ungefär samtidigt diagnosticerade könssjukdom i smittosamt skede, genom könsumgänge utsatt varandra för fara att sjukdomstillståndet förvärrades eller förlängdes. Då nu brottet främst skulle bestraffas såsom allmänfarligt, borde den omständigheten att båda personerna vore smittoförande icke vara straffriande. Om endera exempelvis vore en prostituerad kvinna, vars smittofarlighet genom läkarbehandling i det närmaste hävts, framträdde detta särskilt tydligt. En annan sak vore att nu ifrågavarande omständighet borde beaktas vid straffmätningen.
Den föreslagna brottsrubriceringen "framkallande av fara för könssjukdom" har av samma hovrätt anförts bland exemplen på brottsbeteckningar i förslaget vilka enligt hovrättens förmenande syntes mindre lämpliga på den grund att de vore klumpiga eller dubbeltydiga. Föreningen Sveriges stadsdomare och rådhusrätten i Göteborg ha åter funnit den här föreslagna rubriceringen otillfredsställande för sådana fall, där könssjukdomen överförts.
I anledning av kommitténs förslag att upphäva bestämmelsen i nuvarande 14: 45 sista stycket om att nu ifrågavarande brott är angivelsebrott i den mån det riktar sig mot maka har justitiekanslersämbetet uttalat, att anledning till någon saklig ändring på denna punkt icke torde föreligga Sveriges advokatsamfund har likaledes hemställt att, enär det till upphävande föreslagna stadgandet vore synnerligen välgrundat, en därmed överensstämmande föreskrift om inskränkning i allmän åklagares åtalsrätt måtte upptagas i det nya 19 kap., varvid samtidigt ordet "maka" lämpligen kunde utbytas mot "make". Föreningen Sveriges landsfogdar ävensom landsfogdarna i Hallands och Västmanlands län ha ifrågasatt, huruvida icke den nuvarande inskränkningen i allmän åklagares åtalsrätt borde bibehållas.
Departementschefen.Den av kommittén såsom 5 § upptagna bestämmelsen om spridande av
gift eller smitta synes, med beaktande av vad Göta hovrätt och
häradshövdingföreningen anfört, böra såvitt gäller överförande eller spridande av
sjukdomssmitta begränsas till mera svårartade sjukdomar, alltså exempelvis
icke omfatta de vanliga s. k. förkylningssjukdomarna. För att klargöra detta
har brottsbeskrivningen omformulerats till att, förutom spridande av gift
eller dylikt, avse överförande eller spridande av allvarlig sjukdom.
Då här sålunda är fråga om ett uppsåtligt brott av ganska stor allmänfarlighet, anser jag icke, att någon sänkning av den av kommittén föreslagna straffskalan bör ifrågakomma. Beträffande brottsbeteckningen har jag däremot funnit, att den av kommittén föreslagna rubriceringen "allmänfarlig förgiftning" icke är ägnad att täcka även spridande av smitta. Enligt departementsförslaget skall brottet därför alltefter omständigheterna betecknas antingen som spridande av gift eller som spridande av smitta. Någon särskild brottsbeteckning för de grova fallen har icke synts erforderlig.
Beträffande härefter det av kommittén i 6 § upptagna brottet framkallande av fara för könssjukdom anser jag, att detta brott icke har sin plats bland
