dylikt sätt under erforderliga försiktighetsmått ej skall vara straffbart har kommittén ansett vara tydligt utan uttryckligt stadgande därom. I nu förevarande paragraf har kommittén icke upptagit någon motsvarighet till bestämmelsen i nuvarande 19: 17 om ansvar för överträdelse av föreskrifter, givna till förekommande eller hämmande av kreaturssjukdom. Härom ha emellertid bestämmelser inrymts i 8 § i kommittéförslaget.
I anledning av denna paragraf har hovrätten över Skåne och Blekinge
funnit, att tolkningen av uttrycket "allmän fara" syntes kunna vålla svårigheter
vid stadgandets tillämpning. I förgiftningsfallen kunde exempelvis
uppkomma fråga huruvida förutsättningarna för paragrafens tillämpning vore
uppfyllda, då någon viss kreatursbesättnings foder förgiftats, eller huruvida
det skulle krävas att fara uppstått för ett flertal besättningar. Mot
paragrafens utformning kunde vidare erinras att orden "som ej tillhöra honom
själv" förefölle onödiga. Allmän fara syntes nämligen icke kunna föreligga,
så länge endast gärningsmannen själv tillhörig egendom hotades. Göta
hovrätt har ansett, att i lagtexten borde komma till uttryck att, såsom i motiven
uttalats, utrotande av skadedjur eller skadeväxter genom förgiftning eller
dylikt ej vore straffbart. En liknande synpunkt har anlagts av föreningen
Sveriges häradshövdingar, vilken som sin mening uttalat att, då med stadgandet
väl endast torde avses att skydda husdjur och villebråd samt nyttiga
växter för skada i stor skala, uttrycket "allmän fara för djur eller växter"
knappast riktigt klargjorde vad som åsyftades.
Den av kommittén här föreslagna brottsrubriceringen "förgöring" har givit anledning till erinringar från flera håll. Justitiekanslersämbetet har sålunda uttalat, att beteckningen i fråga syntes passa mindre väl för en gärning, som bestode i framkallande av allmän fara för djur eller växter och således icke i något förgörande. Hovrätten över Skåne och Blekinge har likaledes framhållit, att ordet "förgöring" hade en klar innebörd av fullbordad förstörelse och att det därför syntes oegentligt att använda detsamma om en gärning, som väsentligen bestode i framkallande av fara för sådan effekt. Även föreningen Sveriges stadsdomare och rådhusrätten i Göteborg ha ansett ordet vara av väl kraftig valör med hänsyn till de uppställda brottsrekvisiten. Stockholms rådhusrätt har funnit brottsbeteckningen i fråga icke vara särskilt väl motiverad. Däremot har landsfogden i Värmlands län uttalat, att ordet "förgöring" syntes gå väl in även i den moderna lagtexten. Landsfogden i Gävleborgs län har ävenledes givit uttryck åt tillfredsställelse över den föreslagna brottsrubriceringen.
Departementschefen.Det karakteristiska för det i denna paragraf behandlade brottet är, att
det innebär allmän fara för djur eller växter. Med att faran är allmän bör
här liksom eljest i kapitlet förstås, att den hotar en stor eller obestämd krets.
Härigenom torde en tillfyllestgörande begränsning av det straffbara området
vara angiven. Den i kommittéförslaget upptagna ytterligare begränsningen att
djuren eller växterna ej skola tillhöra gärningsmannen själv torde, såsom i
