underlåta tjänsteåtgärd med uppsåt att tillfoga det allmänna eller någon enskild skada eller förfång. Från paragrafens tillämpningsområde göres undantag för sådana fall, där gärningen utgör förskingring eller annan trolöshet eller eljest är särskilt belagd med straff. Straffet är avsättning eller suspension. Om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse eller straffarbete i högst två år. I ringa fall skall straffet vara allenast böter.
2 § i kommittéförslaget behandlar grovt tjänstemissbruk, för vilket straffet skall vara avsättning jämte straffarbete i högst sex år. Till ledning för bedömandet huruvida brottet är grovt angives i den av kommittén föreslagna lagtexten, att det skall särskilt beaktas, om ämbetsmannen vid rättsskipning vrängt lag eller vid påläggande eller uttagande av allmän utskyld, avgift eller sportel för egen vinning tillfogat annan synnerlig skada.
Dessa paragrafer jämte 5 § i kommittéförslaget, som handlar om tjänstefel, innehålla de grundläggande bestämmelserna om generella ämbetsbrott och motsvara 16 och 17 §§ i gällande lag. Det mot tjänstemissbruk svarande brottet behandlas nu i 16 §. Det beskrives där så, att ämbetsman uppsåtligen förbryter sig i sitt ämbete för egen fördel eller för att annan gynna eller skada eller eljest till kränkning av allmän eller enskild rätt eller säkerhet eller ock, i sådan avsikt, uppsåtligen underlåter sin ämbetsplikt.
Kommittén har uteslutit det flertydiga och obestämda uttrycket "i sitt ämbete" och till grund lagt allenast bestämningen åsidosättande av tjänsteplikt. Denna för de generella ämbetsbrotten gemensamma förutsättning har direkt uttalats i lagtexten beträffande tjänstefel i 5 § av kommitténs förslag. I 1 § framgår motsvarande fordran av brottsbeskrivningens uttryck att ämbetsmannen missbrukar sin ställning genom att företaga eller underlåta tjänsteåtgärd. Vad angår skillnaden mellan tjänstemissbruk och tjänstefel, göres denna icke som i gällande rätt beroende av förhandenvaron av visst syfte. I stället fordras i 1 § objektivt, att ämbetsmannen missbrukar sin myndighet eller eljest sin ställning, vilket avser att vara en motsvarighet till den för trolöshet mot huvudman gällande bestämningen att någon missbrukar behörighet att företräda huvudmannen eller eljest sin förtroendeställning. Liksom vid trolöshet åsyftas i första hand rättsliga förfoganden, t. ex. att en domare meddelar vrång dom eller en överordnad myndighet ger sina underordnade oriktiga instruktioner. Vid sidan därav avser bestämmelsen att omfatta sådana åtgärder av faktisk karaktär vartill möjlighet öppnats för ämbetsmannen genom hans ställning, t. ex. att använda tjänstebil till en nöjesresa.
Enligt 25: 18 i gällande lag skola allmänna brott i ämbetet föranleda straff efter dels annat lagrum än 25 kap., dels ock 25: 16 eller 17. Enligt kommittéförslaget skall i stället en ämbetsmans allmänna brott, vare sig det sker i eller utom ämbetet, föranleda – förutom allmänt straff – avsättning eller suspension allenast i fall som angivas i 7 §. Från kommittéförslagets 1 och 5 §§ äro alltså uteslutna alla sådana fall då ämbetsmannen genom att föröva ett allmänt brott åsidosatt sin tjänsteplikt. I 1 och 5 §§ uttryckes denna betydande begränsning av tillämpningsområdet genom undantag för gärningar som
