alla ämbetsbrott. Den av landsorganisationen i Sverige efterlysta differentieringen allteftersom den avsedda ämbetsåtgärden varit rättsstridig eller ej får regelmässigt ske vid straffmätningen. Har muta tagits för rättsstridig tjänsteutövning, kan detta vara ett skäl att tillämpa straffskalan för grovt brott, men det torde icke vara lämpligt att göra tillämpning av en strängare straffsats obligatorisk då fråga är om rättsstridig tjänsteutövning. En gränsdragning mellan rättsstridig och icke rättsstridig tjänsteutövning i förevarande fall bjuder nämligen ofta betydande svårigheter. Om en ämbetsman tagit muta för att förorda en viss kandidat vid en utnämning, är det exempelvis vanligen svårt att avgöra, huruvida själva förordet är rättsstridigt eller om det skäligen kan antagas att ämbetsmannen skulle ha utan muta förordat samma person såsom den mest meriterade. Om ämbetsmannen finnes ha gjort sig skyldig till oriktig tjänsteutövning, bör han dömas till ansvar för både tagandet av muta och tjänstefelet.
I 4 § av kommittéförslaget stadgas straff för ämbetsman eller förutvarande ämbetsman som yppar vad han är pliktig att hemlighålla eller olovligen utnyttjar sådan hemlighet. Brottet benämnes brott mot tystnadsplikt, och paragrafen skall, liksom bestämmelserna om tjänstemissbruk och tjänstefel, tillämpas allenast där ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff. Straffet är suspension eller avsättning. Om skäl äro därtill, tillägges fängelse. I ringa fall ådömas allenast böter.
Brytande av tystnadsplikt upptages icke såsom särskilt brott i strafflagens nuvarande 25 kap. men kan straffas enligt de allmänna bestämmelserna i 16 och 17 §§. Kommittén har ansett en särskild bestämmelse påkallad dels därför att sekretessplikten bör gälla flera offentliga funktionärer än som eljest äro underkastade ämbetsansvar, dels ock därför att strafflatituden bör vara mildare än för tjänstemissbruk men strängare än för tjänstefel.
Landsorganisationen i Sverige har uttalat, att det förefölle som om man i
paragrafen hade anledning till en differentiering med hänsyn till
vederbörandes uppsåt, möjligen också, även här, med hänsyn till den skada som
eventuellt förorsakats av brottet; att endast uppsåtliga brott avsåges framginge
av motiveringen men syntes lämpligen böra komma till uttryck också i
lagtexten. Landsfogden i Värmlands län har i anledning av paragrafen funnit
förtjänt av påpekande, att tystnadsplikt borde kunna brytas i samband med
vittnesutsaga eller vid skyldighet att avslöja brott, vilket syntes böra
framgå tydligare än den föreslagna lagtexten gåve vid handen. Mot rubriceringen
"brott mot tystnadsplikt" har hovrätten över Skåne och Blekinge anmärkt,
att denna benämning icke kunde anses utgöra en riktig beteckning för alla
därmed avsedda gärningar, eftersom här skulle ingå icke blott yppande av
hemlighet utan även obehörigt utnyttjande av sådan.
