visat sig vara ovärdig eller eljest uppenbarligen icke skickad att utöva tjänsten, avsättning eller suspension skall ådömas. Slutligen har tillagts bestämmelsen, att i nu ifrågavarande båda fall den förlust ämbetsmannen lider genom avsättningen eller suspensionen skall beaktas vid bestämmandet av annat straff för brottet och att böter som eljest skolat följa å brottet kunna bortfalla.
Vad kommittén sålunda föreslagit i 25: 7 motsvaras i gällande rätt av 2: 18 samt av två särskilda stadganden i 8: 31 och 25: 20.
Enligt 2: 18 skall den som för allmänt brott dömes till straffarbete tillika dömas till avsättning från ämbete, tjänst eller annan allmän befattning, som han vid brottets begående innehade. Därest omständigheterna föranleda det, skall han dock kunna bibehållas i befattningen och skall i sådant fall kunna dömas till suspension från ämbete eller tjänst men icke från annan allmän befattning. I denna del innebär kommittéförslaget sålunda icke några andra ändringar än att bestämmelsen utvidgats till att omfatta även den som efter begåendet av ett allmänt brott men före domen erhållit ställningen av ämbetsman samt att möjligheten att tillämpa suspension utsträckts till alla allmänna befattningar. Genom den i förslaget använda redaktionen avses emellertid enligt kommitténs motiv att tydligare än i den nuvarande lagtexten utmärka att ämbetsmannens bibehållande i tjänsten skall tillämpas allenast som ett undantag vilket skall vara påkallat av särskilda skäl.
I nuvarande 8: 31 och 25: 20 finnas åter upptagna bestämmelser om att i vissa fall ämbetsstraff skall inträda som påföljd även då befattningshavare för allmänt brott dömes till lägre straff än straffarbete. Enligt 8: 31 skall sålunda vad i 2: 18 stadgas gälla även där någon för brott mot 8 kap. dömes till fängelse. I 25: 20 föreskrives, att ämbetsman, till vars ämbete hörer att undervisa eller uppfostra ungdom, skall dömas till avsättning eller suspension, om han enligt 18 kap. 6 § 1 mom. eller 10 § dömes till fängelse för otukt med ungdom, som han i kraft av sitt ämbete eller eljest hade till undervisning eller uppfostran, eller enligt 18 kap. 13 § dömes till ansvar för någon tukt och sedlighet sårande gärning, därav synnerlig fara för sådan ungdoms förförelse kom. Påföljden avsättning eller suspension skall också, om det med hänsyn till hans ämbetsuppgift finnes påkallat, kunna ådömas, där han i annat fall än nu sagts dömes till fängelse enligt 18 kap. Kommittén har ansett, att det krav på oförvitlighet som sålunda i den nuvarande strafflagen anknutits till vissa speciella brottstyper borde utbyggas till en generell regel. En förebild för denna har kommittén funnit i 8 § lagen om straff för ämbetsbrott av präst, varest bl. a. stadgas, att om präst för brott utom ämbetet blivit genom laga kraft ägande utslag dömd till böter eller fängelse och brottet är sådant att hans prästerliga anseende därigenom fläckas eller spilles, han särskilt skall dömas till varning, mistning av ämbetet på viss tid eller avsättning. På motsvarande sätt har kommittéförslaget öppnat möjlighet att, när ämbetsman för allmänt brott dömes till fängelse eller böter, därjämte ådöma avsättning eller suspension. Ämbetsstraffet skall emellertid i dessa fall icke tillämpas som regelmässig påföljd utan allenast efter
