Med att någon innehar eller erhållit en befattning förstås, såsom framgår av 25: 13 i departementsförslaget, att han blivit förordnad eller vald. Det alltså icke nödvändigt, att han tillträtt befattningen.
I paragrafens andra stycke har därefter inrymts det fallet att ämbetsmannen ej innehar befattning från vilken han bort skiljas och att det således ej kan dömas till avsättning eller suspension jämlikt bestämmelserna i 1–4 §§. För detta huvudfall har jag funnit den av kommittén föreslagna regeln sakligt välgrundad och upptager följaktligen här bestämmelsen att hänsyn till omöjligheten att ådöma ämbetsstraffet skall tagas vid prövning av. frågan, huruvida och till vilket mått annat straff som kan följa å brottet må ådömas. Justitiekanslersämbetets anmärkning mot att denna formulering förutsatte, att prövningen även skulle kunna utmynna i att intet allmänt straff ådömdes, har jag icke funnit mig kunna tillmötesgå. I vissa fall, särskilt då den felande ämbetsmannen föregripit åtalet genom att själv begära sitt avsked och då brottet icke varit av beskaffenhet att böra medföra annat straff vid sidan om ämbetsstraffet, skulle det nämligen otvivelaktigt vara obilligt, om vederbörande bleve dömd till allmänt straff som skulle ha uteblivit om han icke avgått från tjänsten. Det synes därför vara önskvärt att öppna en möjlighet för domstolen att icke ådöma allmänt straff. Detta lärer kommittén även ha avsett med förslaget, ehuru stadsdomarföreningen och rådhusrätten i Göteborg såsom en brist i förslaget anmärkt att så ej vore fallet.
I departementsförslaget har icke upptagits den av kommittén föreslagna regeln att, när möjligheten att ådöma ämbetsstraff bortfallit, skalan för det allmänna straffet utvidgas att inrymma även fängelse där i det föregående endast stadgats böter. En sådan regel har nämligen blivit överflödig genom att i departementsförslagets 4 § upptagits möjlighet att ådöma fängelse för grovt tjänstefel. Slutligen har, med tanke på det eventuella behovet av att i pensionsförfattningarna kunna anknyta förlust av pensionsrätt till en dom varigenom konstateras att en ämbetsman som redan avgått från sin befattning förskyllt avsättning därifrån, här liksom i kommittéförslaget upptagits föreskriften, att om den brottslige förskyllt avsättning, detta skall utsättas i domen. Även i nu förevarande sammanhang må emellertid understrykas vad jag förut uttalat om önskvärdheten av sådan ändring i pensionsförfattningarna, att avsatta befattningshavare kunna bevaras vid intjänade pensionsförmåner.
I denna paragraf har kommittén upptagit bestämmelser rörande den utsträckning i vilken en ämbetsmans allmänna brott skall medföra att han för alltid eller på viss tid skiljes från innehavd befattning. Enligt detta stadgande i kommittéförslaget skall till en början ämbetsman, vilken dömes till straffarbete för annat brott än mot 25 kap., tillika avsättas; därest särskilda skäl föranleda det, skall han dock kunna bibehållas i tjänsten och i sådant fall kunna dömas till suspension. I fortsättningen har upptagits en föreskrift, att om ämbetsmannen förskyllt fängelse eller böter och han genom brottet
