En i 15 § denna lag ingående hänvisning till 24: 6 strafflagen har till följd av de nu föreslagna ändringarna i strafflagens 20 och 24 kap. ändrats till att avse dessa båda kapitel.
Enligt 59 § första stycket i förevarande lag skall med dagsböter straffas den som uppsåtligen bryter antingen mot bestämmelsen i 10 § tredje stycket om förbud att från fastighet med andel i gemensamt bete utsläppa flera hemdjur på betesmarken än som skäligen kunna vinterfödas å fastigheten eller mot betesförbud till skydd för skogsåterväxten varom förmäles i 11 §. Samma straff stadgas i 59 § andra stycket, där någon i strid mot bestämmelsen i 13 § fjärde stycket uppsåtligen nyttjar till bete i regleringsområde ingående mark, som tillhör honom eller varå han äger särskild betesrätt, utan att erforderlig hägnad hålles omkring marken. I tredje stycket av 59 § stadgas därefter 5–50 kronors böter, om sådan förseelse sker av oaktsamhet. Fjärde stycket i paragrafen innehåller slutligen en regel om konkurrens med allmänna strafflagen.
I 24: 8 SL stadgas för närvarande straff för den som med uppsåt olovligen släpper kreatur på annans ägor eller missbrukar betesrätt å samfälld mark. Sådana brott skola enligt förslaget bedömas, om gärningsmannen är annan än fastighetens innehavare, såsom egenmäktigt förfarande samt eljest såsom olovligt brukande. Denna allmänna regel kan emellertid icke tillämpas på oaktsamhetsfall, varför det erfordras en motsvarighet till nuvarande 24: 9, varest stadgas straff för den som vållar att kreatur olovligen inkommer på annans ägor. Kommittén har därför föreslagit, att detta stadgande skulle flyttas till 59 § tredje stycket ägofredslagen och att i samband därmed vidtoges vissa jämkningar i sistnämnda paragrafs lydelse i övrigt. Vad angår uppsåtlig överträdelse av stadgandet i 10 § tredje stycket ägofredslagen skulle, om särskild straffbestämmelse ej införts i lagen, brottet ha varit underkastat straff enligt 24: 8 strafflagen. Enligt vad kommittén framhåller ansågs emellertid vid ägofredslagens tillkomst lämpligt att i dess 59 § sammanföra föreskrifter om ansvar för dylikt missbruk av betesrätt såväl då det varit uppsåtligt som när det skett av vållande, varvid straffen bestämts i överensstämmelse med 24: 8 och 9 SL. Då enligt förslaget 24: 8 för här ifrågavarande fall ersättes med den allmänna regeln i 20: 8, har kommittén ansett att också den särskilda straffbestämmelsen för uppsåtlig överträdelse av stadgandet i 10 § tredje stycket borde ersättas med en hänvisning till 20: 8. I sammanhang härmed har kommittén även funnit, att föreskriften om ansvar för brott mot betesförbud enligt 11 § lämpligen kunde överföras till andra stycket av 59 § samt att, då därefter endast detta stycke komme att avse förseelse som tillika kunde innefatta brott mot
