föreslagits i fråga om ämbetsbrottens systematik, även utan ändring av de processuella bestämmelserna "syntes medföra att förskingring, trolöshet eller annan allmän förbrytelse i "tjänsten oavsett den brottsliges tjänsteställning skall upptagas vid vanligt brottmålsforum i underrätt. En sådan tolkning överensstämde bäst med de stadganden i nya rättegångsbalken som omtalade hovrätts och högsta domstolens behörighet att upptaga ämbetsbrott. Endast de självständiga ämbetsbrotten, för vilka straff stadgades i det nya 25 kap. strafflagen, kunde för framtiden anses omfattade av bestämmelserna. om forum privilegiatum för förbrytelser i tjänsten.
Enligt lagrådets mening måste "det anses ovisst huruvida bestämmelserna om forum privilegiatum i ämbetsverks instruktioner och liknande föreskrifter, i den mån de erhållit sådan formulering som justitiekanslern angivit, kunna anses till följd av ändringarna i strafflagen få det ändrade innehåll att de väl avse självständiga ämbetsbrott i eller utanför strafflagen men icke allmänna brott varigenom tjänsteplikt åsidosättes. Det synes därför lämpligt att, till undanröjande av motsägelse- mellan de i lag givna och de administrativa föreskrifterna, de senare, exempelvis genom en generell administrativ författning, ändras så att varje tvekan i angivna avseende undanröjes.
Slutligen erinras om att Kungl. Maj:t i en den 3 oktober 1947 dagtecknad
remiss, som den 13 december 1947 kommit lagrådet tillhanda, infordrat
lagrådets utlåtande över åtskilliga lagförslag avseende ändrad strafflagstiftning
för krigsmakten. Enligt ett av dessa, vilket innefattar förslag till lag om
ändring i strafflagen, skall den nu gällande "strafflagen för krigsmakten till
huvudsakliga delar inarbetas i allmänna strafflagen, till vilken skulle fogas
två nya kapitel, betecknade 26 och 27 kap. Därvid förutsättas vissa
ändringar i förevarande förslag. Lagrådet, som i det följande kommer att yttra
sig om dessa ändringar, vill framhålla att, då de den 3 oktober 1947
remitterade förslagen ej hunnit behandlas i övrigt, det icke är helt uteslutet att
granskningen därav kan få betydelse även för det föreliggande förslaget.
Lagrådet:
Det remitterade förslaget innebär, att brott skall anses begånget här i riket ej blott, såsom nu gäller, då den brottsliga handlingens omedelbara verkan inträffat har, utan även såväl då handlingen företagits här som då den slutliga effekt, som karakteriserar brottet, ägt rum inom landet. Mot den förra utvidgningen av den svenska strafflagens tillämpningsområde synes intet vara att erinra. Den senare utvidgningen, som ansluter sig till dansk och norsk lagstiftning, har föranletts av att man velat i möjligaste mån hindra uppkomsten av fall, i vilka intet lands lagstiftning är tillämplig. Då anledningen till att dylika fall kunna förekomma oftast torde vara att söka i svårigheten att visa, att förutsättningarna för någon strafflags tillämpning äro för
